The Daily Dougberg

Back in Town!

2010-04-13T02:19:00.000-07:00

Så då har vi alltså änltligen kommit till Nairobi efter allt trassel med arbetstillstånd etc. Har nu hunnit vara här en vecka och vi bor på Yaya Towers som vanligt, letar hus (som vanligt) och försöker skapa någon slags tillvaro. Gareth är iväg på konferens hela den här veckan så nu är den Benajmin och jag som gör stan!

Vi har börjat den här veckan med att anställa en liten stab, en chaufför som heter Samuel och en nanny/housekeeper som heter Lydia. Förhoppningsvis kommer det funka, jag har sagt till dem att de är provanställda nu...vis av erfarenheten från vår senaste driver som var en katastrof så är jag något försiktigare nu.
Båda verkar väldigt trevliga, Samuel är hjälpsam och har lyckats tvätta vår bil så den återigen ser ut som en bil...den var en enda stor hög av damm och lera efter mr Dougbergs våghalsiga resa från Dar es Salaam till Nairobi.
Lydia och Benjamin verkar också komma bra överens, så länge inte Benjamin ser mig i alla fall...han har blivit väldigt mammig nu så är jag i rummet är det bara jag som duger.

Idag har vi varit hos Selina hela förmiddagen på en liten playgroup som hennes Aya (nanny) anordnar. Där fick Benjamin leka med Anton (i soffan) och hans kusin Eliott.
Det är alltid mycket poppis att åka till Selinas hus, där finns tre katter och nu 3 höns och en tupp. Kan inte bli mer spännande tycker Benjamin!

Deras trädgård är helt enorm och det finns hur mycket blommor och träd som helst, massor med roliga gömställen och gräsytor att bara springa på.

Kolla in den här alla blomsternördar, ser ut som en blandning av Alunrot och Flitig Lisa, fin va??

Djur och Odjur

2009-10-28T05:30:00.000-07:00

Benjamin ar helt galen i djur, speciellt hundar. Nar vi i fredags var hemma hos Claire och lekte hittade Benjamin hennes tva hundar Doughnut (bilden ovan) och Cookie. Benjamin var alldeles fascinerad av de stora snalla hundarna som han kunde peta pa och klappa...

Claire hade bjudit in fredagsbabygruppen till sitt hus och det var jattetrevligt att vistas ute i hennes skuggiga harliga tradgard. Det stora tradet i mitten ar ett enormt mangotrad, det hangde massor av omogna mangos i det. Skuggan under trad ar pa nagot markligt satt svalare an annan skugga ocksa, det var riktigt behagligt under mangotradet.

Annu en hund som kan laggas till Benjamins favoriter! Detta ar en ljuvlig Jack Russelvalp som jobbar i the Garden Centre i Oysterbay. Jag tror att vi maste aka dit igen, Benjamin kunde inte slita sig fran valpen och hon var inte heller blyg utan ville garna upp i vagnen.

Nu gillar ju inte Benjamin bara hundar, alla djur ar intressanta. Som den gigantiska kackerlackan vi hittade i badrummet i morse...den var lika stor som min tumme! Ma den vila i frid...kackerlackan 0, mrs Dougberg 1.

Apropa djur, en dag nar jag hade varit hos slaktaren och skulle satta mig i bilen igen sa ramlade det ned en stor gron orm fran tradet vi parkerat under...pa bilen! Jag vet inte riktigt vad for orm det var, det kan ha varit en harmlos gron Treesnake eller en supergiftig Boomslang. Det gick manga kalla karar i ryggen pa mig nar ormen snabbt slingrade ned fran bilen och bort over vagen. Den var nastan en meter lang och nar den slingrade bort holl den huvudet hogt over marken och sag verkligen livsfarlig ut.

Sen dess har jag varit lite skraj nar jag befinner mig under trad, jag tittar ofta upp bland grenar och lov i hopp om att se, eller kanske helst inte se, en orm...

Som avslut pa detta djurinlagg: en liten bild ifran sondagens strandaventyr. Helt plotsligt kom en skock kor foljda av en stor flock getter och killingar springandes over stranden. Det sag helfestligt ut, speciellt nar de jagades av en liten naken kille med gubbkeps som ropade: Vov Vov Vov!!

Svenska bullar

2009-10-21T09:59:00.000-07:00

Den narmaste motsvarigheten till Mac Donalds har heter Marry Brown och ar ett snabbmatstalle med hamburgare, friterad kyckling och dougnuts (helt vansinnigt goda...). Ibland mots babygruppen dar da det ar ett av fa stallen med lekplats for barn. Benjamin och jag var dar for forsta gangen i fredags och Benjamin fastnade direkt for rutschkanorna (jag fastnade for munkarna...).

Man kan ju inte bara ata kopebrod. Min mamma brukar alltid baka nar det regnar och i sondags blev jag inspirerad till att gora detsamma. Gareth och jag hade varit ute kvallen innan med Mark och Magda, druckit nagra Mojitos for mycket pa Hotell Kempinskis cocktailbar och haft en valdigt rolig kvall. Sondagsmorgonen var saledes lite seg och nar regnet borjade smattra mot fonstren drog jag igang ett bullbak.

Min mamma har ett vansinnigt bra bullrecept som hon fatt av sin kompis Anita och detta foljde jag fast jag anvande aktiv torrjast (for forsta gangen nagonsin) och Lyle's Golden Sirop istallet for socker i degen. Vilken deg! Gissa om det har varma, fuktiga klimatet ar bra att baka i? Det jaste som bara den och de fardiga bullarna ar nog de basta bullar jag nagonsin gjort.

Gareth at 5 stycken pa raken (inte illa for nagon som inte ater kolhydrater...) och Benjamin lyckades nog smalla i sig 3 bullar under sondagen. Var svenske granne Dan som bor under oss och Abu och Mwathia gillade ocksa Anitas bullar. Succe!

Har star lille bullkungen och grinar for att han inte far en fjarde bulle (han ar for ovrigt slakt med en stor bullkung i Sodertalje...).

Myles och Benjamin jagar faglar och varandra pa den stora grasmattan bakom hotell Movenpick.

Myles ar antligen frisk men desvarre har Benjamin varit lite hangig den har veckan, kraktes i mandags och hog feber sedan dess. Han har tillochmed matvagrat de senaste dagarna, ett sakert tecken pa att han inte mar bra. Idag verkar det antligen vant och han at lite middag och drack lite valling innan sovdax. Hade vi varit hemma i Sverige hade jag nog inte oroat mig sa mycket men har blir man helt hypernojjig sa fort han blir sjuk. Sa fort han har feber gor vi malariatest och nu oroar jag mig saklart for amoba och andra parasiter ocksa...

Det har regnat idag igen. Enligt min vaninna Anette ska det inte vara nagon regnperiod nu utan det beror pa El Nino (det ska vara en liten svang over det andra n:et) och det ska tydligen tokregna i Kenya. Skont for kenyanerna, de har haft hemsk torka lange nu.

Enligt min korrespondent mr Dougberg som just nu befinner sig i Nairobi har det inte regnat en droppe dar utan varit vackert vader hela dagen. Dar ser man!

Bilder

2009-10-21T09:44:00.000-07:00

Vissa bilder gillar jag mer an andra. Som den har med killarna pa stranden, fargerna ar sa harliga, att de speglas i den blota sanden och vagorna i bakgrunden blev sa bra.

Gareth tog den har bilden pa badvakten. Vi garvar alltid at honom dar han star redo med batongen...ska han radda nagon ur vattnet eller ska han klubba ned nagon? Inte Baywatch precis...

Gareth tog ocksa foljande bild pa mig och Magda nar vi utovar den mycket kravande sporten synkroniserad solbadning. Det var en tuff dag...

Till sist en liten bild pa vardagslivet utanfor bilen nar vi satt fast i kon i vantan pa farjan tillbaks till Dar. Dessa barn lekte precis vid vagen och var sa sota dar de sprang omkring bland allt skrap och risiga hus. Valdigt allvarliga dock och ville inte alls bli fotograferade, det ar darfor de springer ivag pa bilden.

Strandliv

2009-10-15T11:00:00.000-07:00

Helgerna här är underbara!

Ibland är vi så frustrerade över att vara i Afrika när saker och ting inte funkar eller är helt åt skogen att vi glömmer bort att njuta av att vi faktiskt har paradiset nästan runt hörnet.

Oftast åker vi till stränderna söder om stan, det finns flera olika ställen att välja på och för 3000 Shilling kan man ha en skuggig banda på en enorm strand och bara leva strandliv hela dagen. Benjamin tycker att det är härligt att springa runt på den perfekta sanden och leka i vågorna. Han kan verkligen släppa loss, det är svårt att slå sig alltför illa om man ramlar i sand. Dessutom tycker han att sand och havsvatten är en gastronomisk upplevelse och äter sig igenom några sandslott vare dag...vilket syns i blöjan dagen efter!

Skalbaggen ovan hittade vi sist vi var på Kipepeo Beach. Var bara tvungen att fota den brevid min fot, den var ju rätt maffig.

Vår BRIOvagn går som ett under på all terräng, funkar mycket bra på kritvita stränder om någon undrar...Barnvagnsprommender tar sig en annan dimension i den här miljön.

Jag försöker alltid ha med hemlagad mat till Benjamin när vi är ute någonstans. Efter att själv varit sjuk med amöba i magen här för några veckor sedan känns det bäst att inte chansa och ge honom något som jag inte vet hur det blivit tillagat. Här ovan äts det pasta med riccotaost och broccoli, mycket populärt hos lille herr Dougberg.

Amöban ja, herrejäklar så pyton jag mådde! Kan lova att jag svor över att vara i Afrika då, det har liksom alltid varit en av mina värsta fasor att bli sjuk med nån äcklig parasit. Nu är det tack och lov över efter en hejdundrande kur av Egyptisk antiparasitmedicin plus antibiotika. Känns inte så lockande att äta på restauranger nu bara, man vet ju liksom aldrig NÄR man råkar tugga i sig den där osköljda tomaten eller vilken kock som inte tvättat händerna... Blä!!

Benjamins bäste kompis Myles har varit jättesjuk i över en vecka, också med amöba. Han var tvungen att spendera flera dagar på kliniken med dropp och var verkligen hängig. Efter senaste rapporten idag ifrån hans mamma verkar det nu äntligen ha vänt och han har kunnat börja äta igen. Förhoppningsvis har han hunnit hämta sig till helgen och kan leka med Benjamin igen!

Mina pojkar tycker det är mysigt med after beach också. Benjamin snodde mammas N'dovu och satte sig tillrätta med pappa och filosoferade...

Karibu tena!

2009-09-06T10:13:00.000-07:00

Sa ater i Afrika efter en lang skon sommar hemma i Sverige. Ar nu tvungen att skriva pa en dator utan svenska tecken sa det kanske blir lite svarforstaeligt att lasa bloggen... Ni far ha lite talamod och satta prickarna sjalva over a och o (ar inte saker pa att jag forstar det har sjalv...)

Flygresan hit gick forvanansvart bra. Jag var lite nervos over att flyga med den vilda bebisen som dessutom lart sig att ga under sommaren. Forsta flyget mellan Stockholm-Amsterdam var val inte direkt kul, Benjamin var da den dar ungen som alla suckar och himlar med ogonen at...men det var ju faktiskt mitt i hans ata-bada-valling-sova rutin sa man far forsta att han inte var sa glad. Amsterdam-Nairobi var inga som helst problem, han sov hela vagen och under den sista lilla flighten Nairobi-Dar es Salaam var Benjamin pigg och glad igen.

Det var en marklig kansla att komma tillbaks. Konstigt att det faktiskt kandes lite som att komma hem!
Jag kunde inte satta fingret pa vad som sag sa annorlunda ut forst, det var liksom blekt och dammigt overallt...sen insag jag att manga trad faktiskt tappat sina blad har under tiden som vi varit i Sverige. Luften blir nastan vit av allt damm som virvlar upp fran de torra vagarna och ett tunt lager ligger som en hinna over allt man ser. Det har inte regnat pa lange nu och det ar torrt och brunt utmed vagarna. Tropisk vinter kan man saga, lite kargare, inte sa frodigt som tidigare och ibland har temperaturen krypit ned mot 26 grader. Brrr! En vaninna har berattade att hennes Askari kommit till henne en dag och velat ha ett varmeaggregat till sin vakt kur da det var sa kyligt pa natterna att han fick ont i magen...

Var underbara Lucy var har i lagenheten och vantade pa oss nar vi kom tillbaks, hon var jatteglad att se Benjamin igen och gav honom direkt en stor kram och borjade leka med honom. De ar riktiga kompisar nu och varje dag tar hon honom med sig ut pa garden dar han umgas med resten av ganget som arbetar har. Alla tycker om Benja, sager Lucy. Benjamin tycker att det ar toppen att vara med de stora killarna och kolla nar tradgardsmastaren vattnar palmerna och Askarin oppnar grindarna. Ibland far han lana Mwathias lilla radio och da lyssnar han pa afrikansk ostkustpop och nyheter pa Kiswahili.

Vi har flutit in i var lilla babygrupprutin igen. Det var sa kul att se hur alla bebisar vuxit under sommarmanaderna och nu ar det en helt annan fart och ljudvolym pa traffarna. Under de tre veckor som vi varit har nu har vi dessutom lart kanna en hel dros nya trevliga familjer vilket verkligen varit kul, inte minst for Benjamin som nu har flera gulliga kompisar i samma alder. En av dem, Miles, var har med sin mamma idag pa eftermiddagen och smakillarna var helvilda i poolen. Miles mamma Magda och jag ska ga pa yoga tillsammans i morgon och forhoppningsvis kommer hon och jag kunna jogga tillsammans lite da och da. Jag har joggat sjalv pa mornarna nu men det ar alltid roligt om man har sallskap av nagon annan an Masaiier och getter.

Mina gronsaks/fruktkillar i dukan pa hornet var glada nar jag kom tillbaks och handlade efter semestern. "Where have you been Mama? Karibu Tena!!" De gav mig en klase sota minibananer pa kopet och varldens gladaste leenden sa nu kan jag saklart bara handla mina gronsaker dar...

Jag har gjort nagra kulinariska upptackter ocksa...med en man som nu inte vill ata nagra kolhydrater maste man bli lite mer fantasifull och hitta pa alternativ. I delin i Oysterbay kan man kopa farsk tofu i losvikt for 1000 shilling biten (typ 7 spann) och den ar supergod!! Marinera i soja, sesamolja, jordnotssmor, lime och chili och sedan snabbt i woken med en mix av strimlade farska gronsaker....Mmmm!! Himmelskt!

Vagade mig pa att kopa en flaskstek hos slaktaren och lat den rostas sakta i ugnen pa lag varme i tva timmar. Med vitlok, farsk ingefara och soja och ett tunt lager jaggery (oraffinerat palmsocker) pa toppen blev den sa mor och saftig att den nastan foll i bitar. Nu blev jag hungrig av att skriva det har...

Som vanligt har det strulat med vart internet och jag ar inte riktigt pa bana annu men jag hoppas kunna fixa min uppkoppling denna veckan som kommer. Detta forsta blogginlagg sedan var aterkomst kommer forhoppningsvis foljas av flera inom en snar framtid.

På återseende

2009-06-13T10:05:00.000-07:00

Om 40 minuter skjutsar Gareth mig, Benjamin och morfarn till flygplatsen. 22.55 går planet hem mot de kallare breddgraderna. Vi mellanlandar i Amsterdam klockan 07.00 och kommer slutligen fram till Arlanda strax innan lunch imorgon. Jag hoppas, hoppas, hoppas att Benjamin är lika snäll som han var på nedvägen...det är en helt annan liten kille som kommer hem dock så vi får väl se hur det går. Stor skillnad på en 6 månaders bebis och en nästan 11 månaders! Nu är det en liten kille som avskyr att sitta still långa stunder, hatar definitivt att sitta fastspänd och vill helst krypa eller stå och banka på något som låter så fort han är vaken...jag förbereder mig på det värsta.

Dessa 5 månader har gått väldigt snabbt känns det som nu när jag sitter här med mina väskor packade igen. Ingenting har varit som jag förväntade mig, jag har blivit både positivt och negativt överraskad av Kenya och Tanzania. Det känns skönt att få komma hem ett tag nu och njuta av den svenska sommaren (12 grader och regn enligt mamma Polman) och smälta alla intryck.

Morfarn verkar också spänd på att komma hem igen efter sina 25 dagar i Afrika. Han har över 1000 bilder med sig hem på sin lilla portabla hårddisk och ännu fler i huvudet gissar jag. Vi har verkligen haft det kul och jag är så glad att han har varit här och haft det bra och umgåtts mycket med Benjamin.

Gareth stannar ytterligar två veckor och jobbar, han kommer att resa till Uganda och Kenya innan han också kommer till Sverige. Tråkigt att vi inte kommer hem tillsammans men det kommer att bli desto roligare vi väl är enade igen. Våra goda vänner gifter sig och vi ser fram emot ett fint och roligt bröllop, Gareth´s mamma kommer och hälsar på så Benjamin får äntligen träffa farmor igen.

Nu måste jag gå och börja lasta väskorna i bilen, väcka lille Benjamin och packa ned datorn.

Kwaheri Rafiki!!!

Äntligen en ko!

2009-06-11T10:17:00.000-07:00

Dagens lunch intogs på Epi d´Or. Jag gissar att ägarna till detta café/restaurang är fransk/libanesiska...menyn är en blandning av franska bröd och bakverk men man hittar också Taboulleh, Shawarma, Hummus och Kebab. Återigen ett ställe där man kan låtsas att man inte är i Afrika...

Benjamin var på strålande humör och vägrade såklart att sova när vi skulle äta lunch. På cafét finns det så många spännande saker att kolla på, en fontän och en bur med massor av fåglar...han somnade istället på en gång när vi satte honom i bilen på vägen hem...:)

Parkeringsvaktmassaiernarna poserade glatt för morfarn och tyckte att det var jättekul att få se sig själva på bild i digitalkameran....

När vi skulle köra ut från parkeringen fick vi vänta lite på att korna skulle passera...morfarn har länge velat fånga de afrikanska kossorna på bild (de ser ju precis ut som de svenska, muttrar han lite besviket) och nu kom de spatserades nedför Haile Selassie Road som på beställning.

Sharks Lagoon

2009-06-10T10:41:00.000-07:00

Vi låg inte bara och latade oss på stranden (jag låg faktiskt inte en enda minut i solstolen) utan vi gick också på en stig som ledde oss till Sharks Lagoon. Efter ungefär 20 svettiga minuter över vassa koraller, slingriga rötter och genom tät grönska kom vi fram till en väldigt märklig och vacker plats. Eftersom det var lågvatten så kunder vi promenera rakt ut där havet ätit sig in och bildat en jättestor lagun. Där växte mangroveträd med så häftiga rötter...

....och fantastiska formationer av gammal korall reste sig som raukar...

...i kanterna hade det bildats grottor...

...och i en av grottorna fanns det kvar rester av en Neanderthalare....hehe!

Bongoyo

2009-06-10T10:11:00.000-07:00

Föreställ er en strand med vit, fin sand, turkost vatten med stora vågor, inga andra turister, grönskande djungel och dramatiska klippformationer...ungefär så men så härlig att det inte kan beskrivas i ord har vår lilla utflykt till ön Bongoyo varit. Benjamin har varit hemma med Gareth och Lucy idag och jag och pappa smet iväg själva. Klockan 09.30 gick båten ut till ön. Det var bara vi och en trevlig holländska, Patricia, som var passagerare och besökare på Bongoyo.

Jag har länge velat åka ut hit, man ser ön och dess härliga sandbank från the Yacht Club, men inte förrens idag blev det tillfälle. Ön är del i ett natur och marinreservat och är precis så orörd och underbar som jag hoppades. Det som finns är ca 10 små bandas med tillhörande strandsängar i rotting och trä samt en liten bar/restaurang som endast serverar grillad färsk fisk och krabba. Bakom stranden är det tät djungelliknande vegetation där man kan gå på några olika stigar om man känner sig äventyrslysten.

Tidvattnet var lågt och fångade i en stor naturlig bassäng bland klipporna hittade vi en massa stora läskiga ålar. Säkert 20 stycken var de som följde efter en när man gick förbi. Brrr!! Jag kollade i min fiskatlas nu och de är nån slags ras av släktet muräna....20 stycken!!

Det fanns såklart massor med snäckskal i sanden, gissa om det passade en strandletare som jag...självklart har jag ju inte plockat med mig några hem, det var ju ett reservat det här men man var lite sugen...

Till lunch blev det färsk krabba och friterad potatis. Krabban var helt suverän med stora klor och massor av vitt kött.

Vi var som sagt bara tre personer här på stranden förutom de som arbetar här. Så fantastiskt och så många intryck från naturen och havet. Jag måste nog göra ett litet blogginlägg till så jag kan få med lite fler bilder från vår hajk till Sharks Lagoon också...

Söndagspromenad

2009-06-07T09:24:00.000-07:00

Tiden bara virvlar iväg här. Nu är det mindre än en vecka kvar tills vi ska åka tillbaks till Sverige med morfarn och jag börjar nästan få lite resfeber. Det känns också lite konstigt att åka hem fast man åker bort på samma gång...och så ska man ju packa...vad? Nu har jag hasat runt i flipflops och shorts i 5 månader, ska man kränga på sig jeans igen nu? Vad ska Benjamin ha på sig, vi har ju inga varma kläder alls i hans storlek...det lär bli ett besök på H&M och Lindex direkt när vi kommer hem.

Vi har spenderat helgen på the Yacht Club. Benjamin har fått sin dagliga dos av sand och bad och älskar att leka naken i skuggan. Morfarn börjar nu bli så brun att man inte ser honom på kvällen om han inte skrattar...

Nu blommar bananen i rabatten här på gården!

Det är så roligt att se krabborna jobba på stranden. När tidvattnet drar bort springer de i full fart med ögonen på skaft över stranden och samlar allt möjligt som vattnet lämnat efter sig. Som små städare kammar de igenom stranden och drar ned sina värdefulla byten och skatter i stora hål som de gräver i sanden. Han här på bilden hade fått tag på en blå plastgrej som han tyckte var fin, kanske skulle han inreda sitt lilla sandslott med den.

Bouganvilla, bouganvilla, bouganvilla. I alla färger från chockrosa och cerise till vitt, aprikos och lila klänger de i häckar och på murar, som träd eller buskar. Tänk om man kunde få dem att överleva i Sverige.

Under eftermiddagen promenerade vi med Benjamin i vagnen ned till Slipway. Benjamin såg en massa katter vilket var en riktig höjdare för honom. Hans faavoritdjur är nu katter, kråkor och ödlor... En kall öl vid havet var fina fisken för Gareth och Morfarn. Jag fick ostört gå och nypa i lite tyger och kolla på halsband på den lilla marknaden. Alla glada helt enkelt!

Morfarn på vift

2009-06-04T09:50:00.000-07:00

Morfarn har fått roa sig själv två förmiddagar nu när jag och Benjamin varit på våra små babygrupper. Det har han nog tyckt varit lite spännande, att få ge sig själv ut i Afrikat. Själv och själv...han har ju såklart åkt runt med Isaac.. Igår tog Isaac honom på en liten tur till ett litet utomhusmuseum där man kan se traditionella hyddor och lära sig lite om Tanzansk kultur. Först stannade de till nära Isaacs hem och pappa fick träffa Isaacs yngste son Rojas som är fyra år gammal.

Själva utställningen tyckte morfarn inte var någe vidare, de som jobbade där var ointresserade och inte speciellt gästvänliga och alla ville ju såklart ha betalt för att bli fotograferade. 10000 shilling ville en kvinna ha, det är nästan två dagslöner för Isaac. Det är ju inget ovanligt, nästan alla man tar kort på här säger "pesa, pesa, money, money", även små barn. Oftast räcker det med att man ger några hundra shilling men en del vill såklart ha mer. Morfarn fick en del bra bilder ändå, som den här ovan. Jag upplever att Afrika är just såhär, en blanding av modernt och gammalt överallt. Man ser traditionellt klädda Massaier gå och prata i nya mobiltelefoner och superdyra flashiga asiatiska jeepar cruisa mellan getter och kor.

Morfarn hittade ett litet ställe där han kunde köpa sig en Kilimanjaro bakom ett galler och umgås med lite lokalbefolkning...

När man lämnar vår trygga välordnade västerländska bubbla här på halvön och hamnar i kvarteren där Isaac och Lucy bor ser allting plötsligt helt annorlunda ut. Ingen asfalt, inga supermarkets eller boutiqer, inga stadsjeepar men desto mer folkliv. Det kliar i morfarn som attan, han skulle så gärna vilja promenera i dessa gränder och fota barnen som leker, fruktförsäljarna, tiggarna, husen och skjulen, hönorna, kvinnorna i sina färgstarka vackra kläder. Det är så synd att det inte riktigt funkar att röra sig fritt som Mzungu här, visst skulle man väl kunna gå där men kameran blir rätt snabbt ett minne blott och stämningen är inte alltid direkt välkomnande. Till viss del kan jag ju förstå lokalbefolkningen också, vad tusan ska en Mzungu in och göra i deras kvarter där de lever och bor? Det kanske är jätteskönt att slippa se oss och därför stirrar man så argt om vi råkat förvilla oss för långt ifrån våra välståndskvarter.

Internets återkomst

2009-06-01T06:43:00.000-07:00

Farsan klagar på att jag inte bloggar tillräckligt mycket...det är kanske sant men jag är så trött på kvällen men det är ju oftast då det finns lite tid att sätta sig vid datorn. Idag har det varit två killar här och installerat ett modem så nu har jag faktiskt ett fungerande internet, alltså kan jag inte längre skylla på att det är datorn som är trög....Idag har jag dessutom haft en ganska skön kväll, jag gick på yoga och lät grabbarna sköta matning, badning och läggning helt själva vilket de klarade galant. Yogan gick desto sämre, jag kunde varken stå på huvudet eller knyta ihop benen bakom ryggen men det kanske kommer med tiden..

Här ovan syns en liten bild från förra veckans babygrupp som faktiskt tog plats här hos Casa Dougberg. Vi klämde ned oss allihopa på balkongen och jag hade lagt ut matta och täcke så det var ganska så mjukt för bebisarna. Nu börjar de bli så stora så de sitter eller kryper mest ändå.

Kvällen innan bakade jag chokladkaka och morotsmuffins med philadelfiatopping och detta serverades med fruktsallad och kaffe och juice. Precis vad alla mammor behöver. Morfarn satt i ett hörn på balkongen och myste bland alla bebisarna, han gillade kakorna också...

Gareth har varit ute och rest en hel del och hans kollegor har också bott hos oss. I lördags åkte vi till restaurangen på Seacliff och käkade lunch, det var underbart att sitta på klippan och se ut över havet och alla båtar och känna en sval bris som svalkade lite...det är ju vinter här nu.

Paul är Gareths vän och kollega, han är också gudfar till Benjamin och skämmer bort honom med massor av fina presenter. Nu fick han små surfshorts, crocssandaler, badkläder, leksaker och ett häftigt bikerlinne som det står "Mamas Boy" på. Vi hade jättetrevligt med Paul här och det var kul att han kom och fick se hur vi har det här i Afrika.

Morfarn letar efter roliga fotomotiv hela tiden, han hittar många här...en cykel lastad med kokosnötter till exempel!

Baobab

2009-05-26T11:28:00.000-07:00

Mina favoritträd här är absolut de magnifika Baobabträden. Idag har jag, Benjamin och morfarn åkt med Isaac på en liten Baobabsightseeing runt kvarteren i Msasani. Ni ser ju själva hur stora träden är! Baobabträd hör till de mest långlivade träden i världen, ett exemplar i Sydafrika sägs vara 6000 år gammalt! Mer om Baobab, eller Adansonia som de också kallas kan man läsa här.

Alltid lika eleganta och coola, Tanzanska kvinnorna klär sig alltid snyggt och bär ofta sina varor på huvudet. Här lite bananer, sockerrör och gurka.

Vi hade turen att få träffa två av vår chaufför Isaacs trevliga barn utanför deras skola idag. Vi körde förbi där på väg från vår Baobabtur och Isaac frågade om vi ville träffa dem. De hade rast och kom och pratade med oss, så jättegulliga och duktiga på engelska. Jag blev lite förvånad över att de inte var blyga, de var framåt och verkade jättenyfikna på vilka pappa jobbade för. Maraisa är 14 år och går nu sista året i skola (tyvärr) och Samuel är 9. Hemma finns ytterligare en liten son som är 4 år. Jag hoppas att jag kommer träffa dem igen!

Det här enorma Baobabträdet kör vi förbi nästan dagligen. Jag är så fascinerad av hur människorna nästan gjort det till sin bostad och arbetsplats....här sitter hantverkare och väntar på jobb, fiskare rensar fisk, kvinnor lagar mat (friterad småfisk och grillat jag vet inte vad..) och skuggan under trädet är en viloplats. Isaac följde med morfarn när han tog kort här idag, det var nog bra. Det är lite svårt att bara valsa in som Mzungu på dessa platser och börja fota utan att ha någon som först kollar att det är ok. Is Ok, sa Isaac idag och efter 2000 shilling fick morfarn några fantastiska bilder.

Tupp, poolbad och grötklet

2009-05-25T10:55:00.000-07:00

Måndag här på halvön har gått i halvfart. Morfarn börjar dagen med att bli väckt av Benjamin, följt av ett dopp i poolen 07.30. Han blir sen serverad frukost här i Casa Dougberg, kaffe och varma frallor och juice. Värre kan man ha det...

Vi tog en liten promenad efter frukosten och jag och Benjamin blev förevigade under ett vackert Bouganvillaträd som skiftade i vitt och rosa, jättevackert!

Under vår lilla promenad gick vi förbi dessa glada Askaris som satt utanför en grind. Tuppen höll sig nära dem hela tiden och det såg ut som han jobbade för samma vaktbolag som killarna, hans kostym gick också i svart och rött precis som Knight Support. De tyckte de var jätteroligt när vi frågade om tuppen jobbade med dem.

Vi fick mycket härlig tid nere vid vår lilla pool idag, Benjamin busade och badade med morfarn så han blev alldeles slut...han somnade sen naken i sin vagn i skuggan och då fick jag också en timmes lugn och ro i solen. Underbart!

Innan läggdax är det grötdax. Benjamin var inte speciellt hungrig idag, han tyckte det var mycket bättre att smeta in gröten på kroppen istället...kanske är det därför han har så len och härlig hy, han gör sina egna grötinpackningar...

Mediterrano

2009-05-24T12:18:00.000-07:00

Det är återigen morfarn som är gästfotograf på dagens blogg.

Nu är klockan halv elva på kvällen och jag sitter här och klipper med ögonen...är jättetrött efter en mysig helg med massor av god mat och roligt umgänge. Lördagseftermiddagen tillbringades hos våra vänner Theuns och Judy som bjöd på grillat lamm och annat gott. Vi satt vid deras pool och dagen övergick i kväll, morfarn tyckte det var helt fantastiskt att det var så varmt fast det var becksvart ute.

Idag åkte vi ut med samma gäng till ett hotell/restaurang som heter Mediterrano, 20 minuters bilfärd från var vi bor. Det ligger alldeles vid vattnet i en grönskande trädgård och där spenderades några timmar i den medelhavsinspirerade miljön.

En räkcocktail serverad i ett stort snäckskal. Mmmmm!

Morfarn hittade en Massai på parkeringen.

Väl hemma igen tog vi en sväng till the Yacht Club för ett dopp i den mjuka kvällsolen. Benjamin kröp omkring i sanden och tyckte det var toppen, han var till slut nästan täckt av sand. Som tur var kom vågorna in och sköljde av honom med jämna mellanrum. Nu ligger han i sin spjälsäng och sover, måste ju ladda batterierna inför morgondagen så han orkar vakna 06.30...

Jag ska göra det samma!

Småutflykter

2009-05-22T10:47:00.000-07:00

Vi gör inga stora utflykter här. Benjamin var sur och på tvären idag efter att ha försökt hålla sig själv och mamma och pappa vakna halva natten. Spännande ändå att låta morfarn köra bil här på morgonen för att handla lite frukostbröd....man kör ju på "fel" sida av vägen här och förarsätet sitter till höger i bilen...lite roligt var det minsann varje gång när morfarn skulle svänga och istället för blinkersen drog igång vindrutetorkarna. Som tur var fattade han galoppen snabbt och vi kom både fram och hem helskinnade.

Vi har rekat lite idag kring hur man tar sig ut till de vackra öarna här utanför. På bilden ovan syns en av båtkillarna som jobbar på traden från fastlandet till Bongoyo. Man kan tro att det är morfarns ben men icke (även om han redan nu efter 48 timmar börjar till färgen likna lokalbefolkiningen....). Klockan 9.30 varje morgon går det en båt så förhoppningsvis kommer vi våga oss ut på böljorna snart.

Här höll småkillarna på för fullt med att fiska upp små fisk i den lilla lagunen utanför Slipway. Båten de står i är en traditionell Dhow, en båt karvad ur en enda stock.

Morfarn vill gärna plocka kokosnötter imorgon säger han...

Vi tog också en sväng ut till Seacliff och visade hotellet där vi bodde när vi först kom till Dar. Det var så vackert vid havet idag, solen låg dold i dis och vågorna som rullade in hade man kunnat surfa på. Benjamin är såklart extra snygg i sin nya lilla body med stjärnor på som mormor skickat ned.

Eftermiddagen tillbringades i poolen hemma och Benjamin tyckte det var toppen, så länge han får ligga i vattnet och plaska så är han nöjd.

PS. Jag kan ju tillägga att det är inte jag som fotat nu, lär vara en gästfotograf på bloggen ett tag framöver....

Lata dagar

2009-05-21T11:30:00.000-07:00

Vilken härlig dag! Efter frukosten gick morfar, Benjamin och jag på en liten promenad här i kvarteret och kollade in alla hus och trädgårdar. Solen var redan stark och varm trots att klockan bara var nio så vi kunde inte direkt gå nån långpromenad. Väl hemma igen tog Benjamin sig en liten tupplur och morfar lade sig i poolen och flöt i en timme. Han verkar nu återställd från sin långa resa igår.

Så fort jag lämnat bordet efter lunchen började morfar lära Benjamin dumheter....

...och så här trött blev han på eftermiddagen när vi var på Yachtclub och spenderade några underbara timmar i sanden och Indiska Oceanen.

Idag hade vi tur och prickade in högvattnet så det var fantastiskt skönt att simma och flyta runt i de stora vågorna som rullade in.

Nu har Gareth kommit hem från sin resa till Uganda och familjen Dougberg är återigen samlad.

Morfarn på plats

2009-05-20T11:08:00.000-07:00

Efter en lång flygresa anlände så äntligen Babu Benja! Det tog nästan 20 timmar från dörr till dörr och tre flighter men nu är han på plats här i det Dougbergska residenset. Benjamin var mycket glad över att få träffa morfar igen men var lite blyg i början. Efter mycket lek och bad så är de nu bästisar igen.

Det blev lugnt idag, pappa var rätt mör efter resan och tog en välförtjänt tupplur efter lunchen. Jag och Benjamin passade på att handla och fika lite med Mara i Oysterbay under tiden. Jag köpte färsk handgjord pasta i delin och svängde ihop en vitlök, tomat och butternutsquashsås med massor av riven Pecorinoost över. Smarrigt tyckte farsan och gillade särskilt vinet med en giraff på.

Nu sitter vi här och kollar på alla kort som jag tagit sen jag flyttat till Afrika och snackar om allt möjligt. Pappa är inne och kollar på sin lille sovande guldklimp då och då och är så glad över att äntligen få umgås med sin lille Plingplång igen.

Imorgon ska jag visa honom runt i närområdet och förhoppningsvis blir det lite bad i havet och säkerligen en och annan kaffe på mina favorithak. Kanske kan ni också ser fram emot ett gästblogg inlägg från Babu Benja.

Babu Benja

2009-05-19T09:42:00.000-07:00

Imorgon landar Babu Benja (Benjamins Morfar) här i Tanzania. Det ska bli så kul att han kommer, Benjamin ska äntligen få leka och bada med morfar. Ska också bli spännande att höra vad han tycker om Dar es Salaam, jag har försökt beskriva hur det är här och hur vi lever men jag tror att det kommer bli intressant för honom att uppleva det själv.

Jag började min dag med att stiga upp med den lille tuppen som nu tycker att 06.30 är den tidpunkt som man bör gå upp. Benjamin väcker mig oftast med att sätta sig rakt upp brevid mig och banka med båda händerna på mig, följt av att han drar mig i håret och sedan biter mig i näsan. Mycket svår att ignorera...
Efter frukosten blir han ganska fort trött igen och behöver en liten tupplur ( ofta jag med...) och idag lät jag Lucy passa honom och cyklade snabbt ned till the Yacht Club där jag fick en härlig simtur och en skön stund i solen med mina väninnor Carrie och Michelle. Lyckades dessutom pricka in tidvattnet så att det faktiskt var flod när jag kom ned!
Tyvärr hade jag inte kameran med mig, annars hade jag definitivt fotat den döde igelkottfisk som flutit iland på stranden och låg där rund som en boll med alla taggar. Krabborna slogs om den, det var en riktig fight mellan två som hela tiden släpade den åt varsitt håll...

Håll till godo med en bild på Benjamin från i söndags. Jag tror att han sitter och försöker pilla in sand i örat här...

Det har varit många strömavbrott idag. Vanligtvis märker jag knappt av dem för generatorn slår på på en gång. Idag var den dock trasig och då blir man rätt snabbt varse hur mycket man faktiskt behöver elektriciteten. Först och främst så blir det ju så varmt! Ingen AC eller fläkt som funkar under några timmar när solen står som högst och det blir bastu. Sen funkar det inte riktigt att duscha för pumpen som fixar vattentrycket funkar ju såklart inte heller utan ström...Som tur är så löste det sig under eftermiddagen, generatorn är lagad och nu brummar allt på som det ska.

Min granne hemma i Södertälje bloggar också, jag har nu lusläst hela bloggen och fått akut hemlängtan till pelargoner, altaner och gräsmattan. Om mindre än en månad kommer jag vara hemma, då ska jag fika ute på framsidan och kolla in stavgångarna på Glasbegavägen varje dag, äta sill och färskpotatis till frukost lunch och middag, läsa Länstidningen, gå ned till Russvägen, gå i skogen, promenera tråkrundan med Ewa och Sigrid, städa (va?), tvätta (eh? Luuucyyyyy?) och bara njuta av svensk sommar. Härligt!

Trafikpolisen

2009-05-18T08:55:00.000-07:00

När vi köpte vår bil av en svensk diplomat var vi tvugna att betala importskatten på den. I väntan på att processen ska bli klar har vi haft lite halvskumma registreringsskyltar, chassinummret handmålat på en gul skylt. Vi får väl köra med bilen men inte på kvällstid efter klockan 18 och inte heller på helger har vi nu fått reda på...Här ute på halvön är det oftast inget problem men inne i stan kryllar det av mutsugna trafikpoliser och dem ska man akta sig för, speciellt om man är Mzungu...

I lördags tog vi en tur in mot stan för att leta efter en matta. Målet var några av möbelaffärerna utmed Airport Road. Jag borde ha insett redan innan att jag inte skulle hitta någonting där, att gå in i dessa ställen är som att bli bombarderad med smaklöshet och fula fula fula saker. Stora svulstiga vardagsrumsmöblemang, enorma sängar, hemska tavlor och prydnadssaker, soffbord i glas med underreden av stora blommor....jag mådde nästan lite illa.

På vägen hem fastnade vi i trafiken och inte helt oväntat blev vi invinkade till vägrenen av konstapeln nedan. Han hoppade glatt i i bilen och pratade i en evihet om trafikreglerna, tog till och med av sig hatten och lade på instrumentbrädan.

Vi spenderade en lång stund med att spela väldigt dumma, dessutom visste vi verkligen inte att vi inte fick köra med bilen på helgen...märkligt nog lät han oss åka iväg utan att ge oss böter eller kräva nån muta. Sist Gareth fastnade i en kontroll fick han betala vad han hade i fickorna (bara 10000 shilling men ändå...)

Benjamin tycker att det är väldigt spännande att stå upp nu, han reser sig upp mot allt han kan. Tyvärr betyder det också att han ramlar hela tiden, jag tycker att han alltid har nått blåmärke i pannan.

Jag köpte såpbubblor till honom, vilken succé! Fast han blir lite arg när de går sönder så tycker han att det är väldigt fascinerande att se dem segla iväg.

Pappa G tycker också om att leka med bubblorna!

Internetabstinens

2009-05-01T11:05:00.000-07:00

Projekt Spjälsäng har äntligen kommit till sitt slut! Jag har sytt och sytt och sytt som en galning på kvällarna och under benjamins korta tupplurar. Vår alltiallo Stella hade fixat 4 meter tunn skummadrass åt mig nånstans i Kariakoo, jag hittade en gubbe i Msasani som hade en liten tygaffär ute i gatan där jag köpte både tråd och måttband och ännu mer tyg...så roligt, tråden var upprullad på ihoprullade kartongbitar... det funkade utmärkt i symaskinen tack och lov!

Här ser ni resultatet!

Jag är jättenöjd och benjamin med, han älskar sin nya säng...fast inte tillräckligt för att sova i den hela natten ännu...men den är i allafall jätterolig att sitta och leka i tycker han.

Jag lider av svår internetabstinens nu. Vi har dumpat den tidigare internetuppkopplingen (som var så dålig att jag inte ens orkar bli upprörd och väntar på att TTCL ska koppla upp oss med deras bredband...det är ju ett statligt bolag så vi lär nog få vänta ett bra tag. Just nu smygsurfar jag på Gareths mobila bredband men det känns inte så kul, varje upp och nedladdning kostar och att använda det till att blogga om mitt lilla ingentingande känns inte ok.

Kolla in lilla Benjamin Bus i snyggskjorta framför sitt legotorn som Gareth byggt!

Nåväl, pappa och ni andra som läser bloggen...håll ut! Det blir bättring och dagliga inlägg igen så småningom...jag har ju massor att berätta om...vi är medlemmar i the Yacht Club (fast bara på prov än så länge), jag har varit hemma hos ambassadören på valborgskaffe (?), vurpat med cykeln (ajajaj!) och mycket mer.

Fundi Anna

2009-04-25T09:56:00.000-07:00

Det är mycket på gång hos the Dougbergs nu! Jag har inte tid att blogga, jag måste ju pyssla med mina små projekt. Här ovan syns Jessica i en av alla de tygaffärer som vi var inne i i torsdags. Jessica har bott här i Dar i 1 ½ år nu så hon har lite koll på läget. Bland annat var man kan hitta coola tanzanska tyger. De tyger som syns här i affären är Kitenge, långa mönstrade tyg som ligger finurligt vikta...när de vecklas ut är de 12 meter långa. Många av dem är vaxade och lite styva med fantastiska färger. Affärerna är också fulla med Kangastyger, de mönstrade tunna tyg som man ser på nästan alla Tanzanska kvinnor. Efter att ha gått i några såna här affärer fullproppade med tyger fick jag nästan ont i ögonen av alla intryck.

Jag handlade ju såklart, hade ju en tanke om att göra madrass och spjälsängsskydd till den knasiga sängen...och kuddar...och kanske några väskor i påsmodell...

Kanske passar det sextiotalsinspirerade tyget uppspänt som tavla bakom vår soffa...eller som draperi i Toves nya lya? Och det svart/vita tyget skulle passa som duk hemma i matrummet hos Benjamins mormor och morfar...eller som gardiner i mitt eget vardagsrum i gamla tokstan.

Jag köpte en Kanga också men den är tyvärr inte med på bild...vet inte riktigt vad jag ska göra med den men kommer nog på nåt, känner mig superinspirerad här. Gareth är livrädd att jag ska klä in hela lägenheten i olika tyger, han såg när jag fingrade på en av våra vägglampor häromdagen och funderade på om jag inte kunde sy en skärm till den...ujuj! Fast nu har jag köpt brödkorgar och satt över vägglamporna istället så de klarar sig nog undan...

Det här fjärilstyget kommer snart pryda spjälsängen, jag sitter just nu och syr in tunn stoppning i det och försöker få till det som skydd i spjälsängen. Jessica har varit snäll och lånat mig sin superbra Husqvarna så det enda som saknas nu är tid (och talang att sy...jag har snart slut på svordomar för det här #%&&/¤"! tyget är inte lätt att sy i...)

Min lille modell Benjamin poserar med Lucy i sina nya brallor som jag sytt åt honom av Kikoityg. Gulliga va?

Nu måste jag fortsätta sy här, har inte tid att blogga sa jag ju!

Vovven

2009-04-20T11:10:00.000-07:00

Benjamin får oss att skratta varje dag. Hans senaste grej är at pula in sin valda leksak i munnen för att sedan krypa runt och på så sätt ändå ha den med sig. Fiffigt va? Gareth och jag tycker han blir mer och mer lik en hund för varje dag som går....

Han kryper runt och bär saker i munnen.

Han kissar i sängen och överallt annars också om han kan.

Han biter oss i tårna.

Han dräglar hela tiden och är konstant alldeles blöt.

Han älskar att bada och börjar göra simrörelser bara han ser vattnet.

Han gnager på allt.

Han är alltid glad att se oss!

Tiden går så fort här, nu har ännu en helg passerat och måndagen är snart slut den med. I lördags tog vi det lugnt här vid poolen och jag lagade en god curry med en för mig ny exotisk ingrediens: matbanan. Den ser ut som en vanlig banan, bara lite större och grön. Väldigt stärkelserik och smakar inget vidare rå, tungan liksom rullade ihop sig i munnen på mig när jag testade...men kokt påmminer den om potatis. Kombinerat med kycklingfilé, kokosmjölk, ingefära, grön chili och koriander och gul curry från Simba Mbili (två lejon på Kiswahili) blev det fantastiskt gott.

Söndagen började vi med ett besök på The Yacht Club dit vi åkte tillsammans med Jessica och Andreas. Vi håller på att bli medlemmar där vi med men det är en ganska trälig process, man måste bli rekommenderad av andra medlemmar och sen bli accepterade på ett speciellt möte.

I alla fall spenderades början av söndagen där och det var helt underbart, en vacker strand, klart uppfriskande vatten, roligt att snorkla, härligt att bada med Benjamin. Jessica hade med kaffe och kanelbullar och vi satt i skuggan och njöt av havsbrisen.

Här nedan syns Benjamin upptäcka sand för första gången i sitt liv, han var mycket fascinerad och silade sanden mellan fingrarna och grävde runt. Självklart smakade han på den också..

Efter allt badande tog vi oss till Epi d´Or och käkade en sen lunch. Den soliga förmiddagen förvandlades till ett tropiskt skyfall och vi åt vår mat ute under tak i fullkomligt ösregn. Mysigt! Det är ju fortfarande regnperiod men jag måste säga att det gör mig ingenting, det kommer en skur då och då eller regnar på natten...hursomhelst så är temperaturen betydligt mer behaglig.

Här ligger Benjamin i sin handuk och vilar efter havsbadandet. Försöker hjälpa till med kamerainställningarna också...

Ute i Dar

2009-04-18T10:47:00.000-07:00

Gareth tog kort på mig och Benjamin med sin telefon när vi provade hattar i en av de små butikerna på vägen ned mot Slipway...vi ser ut som värsta cowboysen. Benjamin tyckte det var roligt, han var också mycket fascinerad av en liten kattunge som låg och sov i skuggan bakom några tygstycken. Kanske är han en kattmänniska precis som jag.

I gårkväll var jag ute med en hel drös svenskor. Vi var nio stycken som åt middag på Hotel Kempinskis orientaliska restaurang och avslutade med cocktails i baren på 8:e våningen. Mycket trevligt och nästan lite konstigt att sitta och prata svenska en hel kväll...dessutom i en miljö som lika väl hade kunnat vara Stockholm. Faktiskt riktigt skönt att få smita ifrån Afrika lite och känna sig som hemma. Och jättekul att lära känna lite nya människor. Att äta sushi, dricka lite vin och avsluta med en yummy Mojito var precis vad jag behövde!

Vi åkte sex stycken i vår bil....stackars Isaac bara skrattade åt alla svenskor som klättrade in och ut genom bakluckan på bilen. Det kändes väldigt lyxigt att ha en egen chaufför som väntade på oss!

När jag kom hem nångång efter klockan 01 och smög in i sovrummet möttes jag av en väldigt gullig syn. Båda killarna låg och snarkade i sängen, Benjamin låg utsträckt över hela sängen med fötterna på Gareths huvud. Så sött!

Kusibua

2009-04-15T11:16:00.000-07:00

The Dougbergs tog en promenad i eftermiddags, det var så skönt ute och förhållandevis svalt. Nu när vi börjat hitta lite bättre här i krokarna är det lättare och lättare att gå ut med Benjamin också, man kan undvika de mest traffikerade gatorna och istället gå och spana på alla hus och trädgårdar. Chake chake Street är en sådan bra gata, den är asfalterad men ändå knappt en bil på och den är dessutom en perfekt promenadväg om man vill ta sig bort mot Seacliff.

Gatan kantas av Frangipani som jag skrivit om tidigare, den här rosa varianten är bara så häftig att jag var tvungen att fota och visa. Vissa av dessa blommande träd är enormt stora med gamla knotiga stammar och översållade av blommor. Så vackert!

Vi gick ända bort till Seacliff och stannade för en kaffe på Africafé. Jag glänste med min nyinlärda Swahili och beställde en "kahawa na maziwa moto", alltså en kaffe med varm mjölk. Det är ett ruggigt svårt språk måste jag säga men jag föröker lära mig lite varje dag.

Jag läser på alla reklamskyltar hela tiden och tvingar Isaac att berätta vad de säger. Han skrattar mest, speciellt när jag lär mig saker som avloppsrensning "kusibua". "Mambo?" frågar han, "sipendi kusibua" svarar jag. Och det är sant, jag gillar faktiskt inte avloppsrensning...

Benjamin tyckte det var mysigt att vara ute och fika med mamma och pappa men på slutet blev han lite trött...han har haft en lång dag som började med bebismöte hemma hos amerikanska Mara och hennes lille Morgan. Idag var det bara killar i gruppen och nu börjar det gå vilt till när fler och fler av dem börjar krypa runt. Benjamin trillade framåt på golvet och fick en liten fläskläpp men efter att ha sugit på en isbit en stund var han glad igen.

Efter lunch (sötpotatis/squash/morotsmos och rårivet äppleefterätt) blev det en liten lur och sen full fart på golvet och rasera alla arkitektoniska mästerverk vi bygger av babylego.

Operation Spjälsäng

2009-04-14T10:50:00.000-07:00

Spjälsängsföljetongen har kommit till sitt slut. Imorse åkte Gareth och Isaac åter till fundin och diskuterade. Gareth försökte först få pengarna tillbaks av det förskott jag betalat...ok, tyckte de, ge oss en vecka att sälja sängen först...sen kan du få dina pengar...njää sa Gareth och prutade ned den lite till istället.

Nu står den i vårt sovrum och jag är faktikt glad att den är vår..trots att den är lite sned och tung som attan så är den faktiskt rätt fin. Den har definitivt karaktär!

Jag åkte med Isaac för att köpa en madrass till sängen, vi åkte av Kawawa Road framför Biafra Highschool där man sålde madrasser en masse ute vid vägkanten. När de såg oss komma med sängen på flaket kom 15 man springande och ville sälja. Vi satt kvar i bilen och förhandlade genom fönstret på en blandning av Kiswahili och engelska..(jag sa mest "inga problem, ta det lugnt" och "nej, jag tycker inte om den", mer Kiswahili kan jag inte..) Till slut lyckades jag pruta ned en madrass från 35000 TSH till 23000. Jag som hatar att pruta!

Nu återstår mitt lilla projekt i att klippa till madrassen så den passar den sneda sängen, sen handla ett snyggt tyg och låna Jessicas symaskin för att skapa ett snitsigt madrassövertdag samt ett spjälskydd så inte Benjamin försöker trycka ut huvudet mellan spjälorna. Jag återkommer givetvis med bilder på det färdiga resultatet.

Det fiffiga med den här lilla sängen är att man kan flippa ned ena kanten till hälften och på så sätt slipper man böja sig över en hög kant när man plockar upp sin lille bebbe. Sen kan man också höja bottnen och använda den som en liten soffa, med några sjyssta kuddar i såklart!

White Sands

2009-04-13T03:41:00.000-07:00

The Dougbergs har varit katastrofalt dåliga att ta sig till stranden. På påskdagen blev det äntligen dags och vi åkte ut till White Sands Beach Resort en halvtimme norr om Dar. Familjen Kollberg tipsade om stället och de var också där och hade varit snälla och hållt några solsängar åt oss när vi kom fram.

Det är tydligen så folk gör här när de vill bada i havet, man åker till nåt av hotellen som har strand och lägger sig där för dagen. Eller så blir man medlem i The Yachtclub och badar där. Jag vet ingen som bara åker ned till en bit ödestrand...konstigt, det är ju det som jag helst skulle vilja. Eller Coco Beach till exempel, jättevackert, men inget för Mzungus om man inte vill bli bestulen. Så sorgligt.

White Sands är ett stort fint hotell och det har onekligen en härlig sandstrand alldeles utanför...tidvattnet var ute när vi kom dit och jag promenerade en låååång stund innan jag kom ut till vatten som räckte mig upp över anklarna. Lite svårt att bada när det är så grunt så jag fick motvilligt vänta typ 3 timmar på att vattnet skulle återvända. Under tiden käkade vi lunchbuffé och satt och tittade på folk...för folk fanns det gott om. Inte så mycket vitingar här, men indier! Överallt indier och några stora grupper kineser.

Det är lustigt för när vi satt där och glodde på alla kom det fram en afrikan och ville ta kort på oss med sin familj. Helt plötsligt fick the Dougbergs posera med ett gäng afrikaner i blandade åldrar som kröp upp och satte sig på våra handdukar...jag undrar i vilket album de bilderna hamnar och vad de säger när de tittar på dem "kolla här hittade vi några mzungus och tog kort på dem, så exotiskt!"

Eftersom det var helg var det smockat av stora familjer som trängdes i poolen. Jag och Gareth var väldigt fascinerade av badmodet, speciellt för kvinnorna.

Den här gula kreationen är ju mycket passande när det är påsk och allt men är det varkligen en baddräkt?

Jodå, är man mindre klädd än så är man alldeles för utmanande! Överallt såg man kvinnor i dessa skapelser, stora färglada tält. Jag kan inte ens föreställa mig hur varmt det måste vara i dem. Dessa är dessutom inte de värsta, några kvinnor satt vid poolen iklädda svarta burkas...nåväl, de behöver ju inte ödsla tid på att smörja in sig med SPF50.

En hel del män matchade snyggt med yviga Al Quaidaskägg men de fick såklart visa sina kroppar och klä sig i vanliga badshorts.

Jag skiter i vad folk har på sig i allmänhet, om de nu måste vara insvepta i stora tält för att inte alla män ska bli galna av begär så är det väl så. Men när de dessutom badar i poolen, fullt påklädda, blir jag lite sur...det är liksom jäkligt ohygieniskt. Som tur är behövde vi nu inte bada i poolen alls, varför göra det när havet rullar in alldeles intill och det är alldeles ljuvligt salt och härligt svalkande?

Det blev Benjamins premiärdopp i havet, han var lite fundersam men så fort han kom i var han överlycklig och plaskade runt som aldrig förr. Det märktes att han tyckte vattnet var salt och det gnuggades en del i ögonen men det avskräckte honom inte från att fortsätta plaska. Han tyckte också det var mysigt att sitta i vattenbrynet i sanden och titta på vågorna.

Farmor i England har skickat den nya blå lilla baddräkten som också premiärdoppades, den skyddar motUV-strålarna så man behöver inte smörja in honom så mycket.

Vattnet var tyvärr väldigt grumligt, det blir så när tidvattnet kommer in och drar upp sanden. Jag tror att nästa helg kommer vi bege oss till en av öarna som skymtar bakom Benjamin istället. Lite mindre med folk och klara vatten, då tänker jag passa på att snorkla.

Apor och Påskkärringar

2009-04-11T10:48:00.000-07:00

Vilken härlig Påskafton det blev!

På förmiddagen åkte vi ut till våra vänner, familjen Kollberg i Tegeta, där det väntade fika och smarrig citronpaj (såklart lagad på färska citroner från deras underbara trädgård).

Jessica, Andreas och barnen var också där och vi satt och fikade och myste i skuggan. Det blåste en härlig bris vilket gjorde temperaturen riktigt behaglig. Enligt Claes har de oftast runt 4 grader lägre än vad vi har ute på halvön tack vare att de bor på en höjdoch luften inte står så stilla. Så vacker utsikt också, men ser ut över hela bukten och öarna.

Såklart blev det dopp i poolen också och en god lunch med Janssons frestelse som Jessica fixat (med svensk ansjovis, hurra!), Köttbullar á la Dougberg, ägghalvor med kaviar och kycklingpaj från Malin. Inte dumt alls!

Förra gången jag var hemma hos Malin var jag så exalterad för jag sett en liten apa i busken på hemvägen. Den här gången såg vi en hel flock av akrobater med långa eleganta svansar och uttrycksfulla ansikten. De är riktigt busiga och har ätit upp all mango för Malin. Ibland sitter de utanför fönstren och tittar in, Malin säger att de känner sig som apor på ZOO. Inte är de rädda heller, på eftermiddagen var de framme vid huset och klättrade upp på taket, altanen, drack ur ungarnas plaskdamm, pillade med stuprännorna...vi var bara några meter ifrån dem, knappt det.

Apan var lika nyfiken på mig som jag på honom...

Grannarnas sköldpadda kom också på besök i trädgården...det ångrade han nog rätt snabbt när han blev överfallen av tre påskkärringar och en bebis..

Elsa, Agnes och Wilma ville alla ha Frangipaniblommor bakom öronen när de skulle vara med på kort. Sötare påskkärringar får man leta efter!

På vägen till Tegeta i morse blev det plötsligt stopp i trafiken och polisen tvingade alla bilister ut i vägrenen. Så fick vi sitta och vänta ett bra tag tills plötsligt ett gäng polisbilar och några Jeepar svischade förbi i full fart på den för dem helt tomma vägen. Antagligen nån minister som skulle åka nånstans, då kan man ju inte sitta i trafiken som vanliga människor...helt absurt!

Den här apan tyckte att Malin och Claes tak var en perfekt plats för lite inspektion och putsning av svansen. Tyvärr syns inte den lille ungen som var med och gömmer sig bakom henne.

Nu på hemvägen stannade vi till hos mina spjälsängsfundis...sängen är nu klar men den är så sned, så sned..."no, it´s straight madam, for sure!" Jag stod och argumenterade med dem en bra stund angående kvaliteten på arbetet (vilken jag bedömer som låg), att det tagit mer än dubbelt så lång tid och att den utlovade madrassen inte längre ingår. Ju längre vi snackade desto mindre engelska förstod de och till slut pratade fundin på kiswahili och jag på svenska och vi kom fram till absolut ingenting. Jag tänker absolut inte betala vad fuskfundin vill och imorgon är min plan att ta med Isaac dit och låta honom sköta snacket.

Fågelskådning

2009-04-09T08:41:00.000-07:00

I morse väcktes både jag och Benjamin av en skönsjungande fågel utanför fönstret. Den har suttit här utanför och drillat hela dagen och det är jättefint och vackert men inte klockan 04.00...! På eftermiddagen fick jag syn på den, den satt inne i den täta bambun och skrålade, grön och orange, lite större än en sparv. Som en riktig fågelnörd sprang jag efter kameran men lyckades såklart inte fånga rackarn på bild. Jag blir så glad när jag ser några andra fåglar än kråkor...hela Dar es Salaam är helt invaderat av dem och det har blivit ett riktigt problem i och med att de tränger undan den tidigare fågelartrikedomen.

Efter morgonkaffet sprang jag ut på en joggingtur, klockan hade hunnit bli kvart i nio och solen var redan het. Det gäller att försöka hitta vägar som kantas av stora träd så man får nån skugga. Kul som vanligt att springa, jag undrar om jag kommer vänja mig vid att hälsa på Masaiier, deras kor, lite getter, veja för höns, akta mig för Bajajer och Dalla Dallas, fascineras av kvinnor klädda i kangas som så lätt balanserar stora hinkar och korgar på huvudena.

Det är nog tur om jag inte gör det för det är inte lättsprunget i hettan och fukten, så allt som för mig känns exotiskt underlättar. Belöningen när jag kom hem blev ett dopp i poolen och iskall papaya.

Gareth är på väg hem från Sydafrika nu, han landar typ nu och Isaac hämtar upp honom vid flygplatsen. Jag ser fram emot lite presenter med tanke på att han ringde igår och undrade vad jag har för klädstorlek... Jag hoppas också att han shoppat lite till hemmet, lakan till exempel med tanke på att alla lakan här är av polyester.

Den enda fågel som fastnade på bild på balkongen var den busiga lilla snorkråkan!

Just det, om nån undrade om spjälsängen blivit klar...? Kesho! Tomorrow!

Haha...

En SvenskEngelsk Tiger

2009-04-07T23:20:00.000-07:00

Måste bara testa igen om jag verkligen inte kan lägga upp några bilder alls...här är vilda bebisen i sin tigerhandduk som han fått av sin mormor. Mycket gulligt med öron och svans, svansen är dessutom väldigt poppis att bita i! Hoppas ni kan se bilden och inte bara en ruta med ett kryss i...

Fundis

2009-04-07T09:42:00.000-07:00

På tisdag kommer spjälsängen vara klar, sa fundin i fredags. Idag är det tisdag och jag åkte återigen med Isaac till grabbarna vid korsningen Haile Selassie Road/Ali Hassan Avenue.
Thabit, min för ändamålet utavalda fundi, satt som vanligt och käkade wali (ris) och bönor. "It´s not here yet" men ni kan åka och titta på den tyckte han. Och lovade samtidigt att spälsängen skulle vara klar till kvällen. "By six o´clock for sure!"

Han hoppade in i bilen för att visa var hans wood workshop var. Vi åkte av vägen, förbi en liten skola och över en fotbollsplan. Sen tog vägen slut men vi körde uppför en stenig backe och hamnade i bland några skjul. Några kvinnor sålde friterad potatis och cassava utanför, några gubbar låg och sov i gräset. Höns och små kycklingar sprang omkring.
Inne i ett av skjulen jobbade en ung kille med en jättegammal hyvel på en bit trä. Min spjälsäng!
Den är långt ifrån färdig men den biten jag såg såg faktiskt jättefin ut, träet är så vackert så jag hoppas verkligen att den blir bra.

Överoptimistiske Thabit höll fast vid att den skulle kunna vara klar klockan 18, det fick både mig och Isaac att brista ut i gapskratt. Ett mirakel hade inte kunnat sätta ihop alla de råa träbitarna i skjulet till en säng på 6 timmar. Unge killen med hyveln såg måttligt road ut. Nu har vi kommit överens om torsdag...kanske...jag har också insett att jag återigen måste ut på madrassjakt nu, det blir spännande med tanke på att sängen inte är tillverkad efter några som helst standardmått.

Benjamin är något bättre i förkylningen men har fortfarande lite feber och snorar på som bara den. Han blir skogstokig när man försöker torka näsan på honom, istället drar han tag i en och trycker sitt lilla ansikte mot mina kläder eller ansikte och gnuggar näsan. Jättemysigt, jag har känt mig som en näsduk hela dagen.
På eftermiddagen var han så pigg och vild och vägrade sova, först när han fick sitta i en balja vatten på balkongen och plaska runt var han nöjd. Tyvärr tog han en stor klunk av badvattnet så jag hoppas att han inte fått i sig nån amöba nu...måste börja ha i lite vattenreningsmedel i hans badvatten inser jag.

Lille kraken

2009-04-06T05:40:00.000-07:00

Idag är vi lite sega här. Benjamin har varit vaken större delen av natten med en konstig hosta/andnöd pga sin eviga förkylning. Bäst sov han om jag satt och höll honom upprätt...kan inte påstå att jag sov som bäst då. Åskan mullrade här natten igenom och idag på dagen har det varit så kladdigt och fuktigt att allt känns lite blött och geggigt. Önskar att det kunde regna ordentligt!

På morgonen åkte vi till IST-clinic och lät doktorn ta en titt på lille kraken...det verkar vara ett virus som satt sig i bröstet på honom nu och vi fick med oss hostmedicin och näsdroppar hem. Benjamin var jätteduktig och skrek inte ens när de stack honom i fingret för att ta blodprov. Han var så fascinerad av sjuksköterskans gummihandskar att glömde bort smärtan.

Gareth är i Sydafrika med jobbet och jag önskar att han vore hemma nu när Benjamin är dålig med vad kan man göra? Som tur är har jag Lucy som är helt magisk med honom och Isaac som ställer upp och åker och handlar eller vad jag nu behöver hjälp med. Tyvärr är de inte här dygnet runt.
Det är snart påsk och det ska bli kul att se hur det firas här i Dar. Lucy säger att hon firar genom att laga extragod mat och sen vara på stranden...det låter inte så dumt. Vi ska troligtvis på lite knytis hemma hos några andra svenskar på Påskafton, ska försöka få till en Jansson och lite köttbullar (undrar vad man kan ersätta svensk ansjovis med...?) Lite ägghalvor med räkor och majonnäs borde också gå att ordna.

Nu ringde Doktor Ella från kliniken och meddelade att blodprovet inte visade på nån bakteriell infektion, då var det virus som vi trode. Skönt att slippa ge antibiotika till lille plutten. Hoppas bara att det ger med sig snart och att natten blir något lugnare!

Lördagmorgon

2009-04-04T00:26:00.000-07:00

Lördagmorgon. Frukost på golvet på balkongen. Vi måste verkligen hitta utemöbler, nu satt vi på stora kuddar vilket iofs var mysigt men inte så hållbart i längden. Benjamin gillar också att vara ute på balkongen och leka, helst sprillans naken såklart. Vår lille naturist.

Nu tar pojkarna en liten förmiddagslur och jag passar på att njuta av lugnet. Lite molnigt idag, det har regnat under natten.

Min väninna Selina åkte hem igår, hon kom i tisdags med lille Anton och vi har haft jätteroligt. Inte lätt att få saker och ting gjorda med två små bebisar i huset. När den ena är vaken så somnar den andre och den planerade lunchen, fikan, shoppingturen, poolstunden osv faller bort. Kul var det i alla fall och bebisarna njöt av att simma varje morgon innan värsta hettan.

Idag är planen att åka ut till Milimani City och handla "billiga" blöjor. Haha! 42000 shilling för ett paket Pampers av den plastiga sorten med nån äcklig lotion är vad man får tag på. Det är 252 svenska kronor det. Jag är så trött på att allt är så förbannat dyrt här!

Jag försökte hämta spjälsängen som jag beställt igår...såklart var den inte färdig trots att fundin dyrt och heligt lovade för en vecka sedan att "friday it will be ready for sure". Nu är det tisdag som gäller. Jag väntar men håller nog inte andan...

Lite Kiswahili som jag lärt mig under den gångna veckan:

Fundi=Hantverkare
Fundi Bomba=Rörmokare
Fundi Rangi=Målare
Mambo?=Hur är läget?
Keepieleftie=Rondell
Kesho=Imorgon

Fototorka

2009-03-27T00:54:00.000-07:00

Så tyvärr blir det lite fototorka på bloggen ett tag, bredbandet jag använder nu är något sämre än det vi hade för 10 år sedan hemma i Sverige. Hade hemskt gärna visat bilder från lägenheten annars, och den härliga grönskan utanför. Ni får använda fantasin ett tag och föreställa er.

Jag har lite projekt på gång nu, vi måste hitta lite sköna möbler till balkongen och jag har sett en del utmed vägen som skulle kunna passa. Små söta Zanzibarsoffor till exempel (tyvärr är de nog snyggare än vad de är bekväma) och sen måste jag också skaffa lite krukor med växter. Svårt att bestämma mig för vad jag ska plantera, funderar på att ha kryddor och nån chilibuske i ett hörn och nån liten palm kanske. Eller en Bouganvilla som klättrar...hibiskus kanske...måste också ha nåt som blommar och lockar hit de enorma fjärilarna och de coola små små fåglarna (kolibri?) som flyger runt här utanför.

Nu har jag precis kommit hem från dagens lilla äventyr, jag har nu beställt en spjälsäng, zanzibari style, av mininga trä som kan göras om till en liten soffa, av en fundi utmed vägen. Om en vecka ska den vara klar...hmmm...jag hoppas verkligen att han håller vad han lovar snickarn, jag betalade 80000 shilling i handpenning på den. Vår driver Isaac pratade länge och väl med honom innan han lät mig ge några pengar, det känns skönt att ha någon bakom sig när man förhandlar med dessa killar.
Jättekul att gå och kolla där de snickrar och gör krukor. Jag trodde att de drejade de stora lerkrukorna men ser säljas utmed vägen. Nu såg jag att de bygger upp dem runt en form av sand och gräs, skithäftigt. Sen bränns de och glaseras eller målas i brunt, vitt, svart i alla möjliga olika mönster. Vill ha!!

Vi har också varit en sväng och kollat in ett ställe som hete Morogoro Store, de säljer målningar, ramar och diverse möbler och kuriosa. En del importerat från Indien, en del träsnide härifrån och vissa antikviteter. Jag fastnade för några fina små pallar av något mörkt, tungt träslag men jag handlade ingenting.

På eftermiddagen blev det ett besök hos Jessica för lite fika och fruktsallad. Benjamin gillar hennes dotter Elsa som överöser honom med pussar (hon är 2) och lille Frans (5 mån) fick idag världens skrattattack när jag bar honom. Jättegulliga ungar och så himla trevligt att prata lite svenska och fika och känna sig som hemma.

Nu har det hunnit bli kväll och Gareth och jag slappar i soffan efter middagen. Måste matprata lite...jag marinerade strimlad kycklingfilé i färskriven ingefära, riven vitlök, finhackad grön chili samt ljus soya. Hackade grön paprika, purjolök och delade broccoli i små buketter. Öppnade en kokosnöt och sparade vattnet till riskoket. Rev kopran. Började sedan med att steka den marinerade kycklingen, sedan i med lök, kokos och resten plus lite vatten och en tesked socker. Lät det koka ihop under folie medans riset blev klart (som kokades i vatten och kokossaften).
Smakade till sist av med salt, peppar och några matskedar yoghurt. Några små squeeze av en lokal citron och sen var det mums fillibabba!

Road to Hell

2009-03-25T11:42:00.000-07:00

Det har varit en tuff vecka för the Dougbergs. Förra måndagen checkade vi äntligen ut från hotellet och tog våra många väskor och cyklar och barnvagn och öppnade dörren till vår lägenhet. Fräsch och nymålad och allmänt basic...bara ett litet problem, det fanns inga madrasser i sängarna. Ok, tänkte jag, det är ju egentligen inte så illa att vi får skaffa egna, då slipper man ohyra och sunkiga gamla grejer.

Vi blev rekomenderade att åka till ett ställe inne i Dar som heter Furniture Center. Det var ingen bra idé...de hade ett gäng skumgummimadrasser i helt fel storlek och av rätt taskig kvalitet så vi lommade därifrån. I samma veva blev vårt bilköp klart och vi kunde hämta vår bil på Svenska Ambassaden. Gareth är nu mycket glad över sin Toyota Landcruiser. Jag är mycket glad över att slippa åka i dyra taxibilar och släpa Benjamins bilstol fram och tillbaka.

Hela måndagen spenderades i jakt på madrasser...vi hittade inga och var tvugna att bita i det väldigt sura äpplet vilket var ännu en natt på hotell. Suck! Samma natt blev jag magsjuk och spenderade större delen av natten inne på toaletten (så kanske hade jag klarat mig utan madrass ändå..)

På tisdagen hade vi fått info om ett ställe ut mot flygplatsen, in mot Kariakoo, där det skulle finnas madrasser. För att lättare hitta denna magiska fabrik tänkte vi köpa en karta men gick bet där med och tillbringade större delen av dagen vilse på dåliga, dammiga vägar i hettan med en rätt sur bebis i baksätet. Av nån underlig anledning så funkar inte CD-spelaren i bilen, den enda Cd som den accepterar var en med Chris Rea som den förre ägaren glömt kvar. Mycket passande, vi lyssnade på Road to Hell säkert 40 gånger. Jag har aldrig gillat Chris Rea...

Till slut hittade vi stället, Vitafoam madrassfabrik, och vi hittade också de madrasser vi behövde. De kunde dessutom leverera samma dag vilket var en riktig räddning.

Vilken känsla att få bädda sin säng för första gången med de nya svindyra lakanen och täcket och kuddarna och sedan få kura ned sig med stora G och lille B i det svala sovrummet!!

Jag är nu här på kvällen nästan skallig eftersom jag slitit mitt hår så pass, min för dagen nya internetuppkoppling är så seg att det verkar som inga bilder orkar fram på bloggen. Känns så trist, blir ju ingen rolig blogg alls. Ska försöka fundera ut en lösning och återkommer förhoppningsvis med bildbevis från vår nya lägenhet och lite nya snorbilder från Benjamins senaste förkylning.

Benjamin fyller för övrigt 8 månader idag och har igår lärt sig att sätta sig upp helt själv!

Magisk kväll

2009-03-15T07:47:00.001-07:00

Internetuppkoplingen kommer och går här. Min plan att blogga igårkväll gick i stöpet så nu blir det ett förmiddagsinlägg istället. Om inte strömmen går det vill säga. Gårdagen blev en mysig lördag. Vi gjorde en revulotionerande upptäckt med vagnen när vi insåg att man kunde lossa delar av suffletten och bara ha innernätet kvar. Det gjorde att Benjamin kunde ligga i skuggan och ha som en liten vindtunnel i vagnen istället för som tidigare inte få in en endaste vindpust och nästan storknat i hettan. Vi har varit så puckade med den här vagnen överlag, den har en massa finesser som vi aldrig fattat...

Med den nya airconditionerade vagnen promenerade vi till Epi d´Or (nu stavade jag rätt!) och käkade lunch. Det var lite mulet så vi kunde sitta ute under taket och det kom en liten skur under tiden vilket var uppfriskande.

Benjamin poserar med mina strandfynd...jag älskar sjöborreskalen, igår morse hittade jag det stora. Jag kommer att fylla hela huset med dem... Under min tidvattenpromenad mötte jag en gubbe som bor på en Katamaran som jag sett ligga i viken här utanför. Han var ute och rastade sina två Jack Russels på sjöbottnen, de for omkring som galningar och hoppade mellan vattenpölar och koraller. Fascinerande nog så stack de aldrig sig på sjöborrarna heller enligt gubben, de undvek dem instinktivt. De blir så uttråkade på båten när den står stilla så han rastar dem varje dag när det är ebb.

Nu har det hunnit bli eftermiddag här...inte lätt att hitta en lucka att blogga när bebisen kallar på ständig uppmärksamhet. Vi har dessutom varit ute på en liten shoppingrunda, ute i Milimani finns det en stor galleria med några affärer där man kan hitta det mesta...och vi kommer ju behöva en hel del i vår nya lägenhet. Handdukar, kuddar,lakan, köksattiraljer, lampor och lite annat smått och gott för att skapa ett någorlunda mysigt hem. Idag blev det bara att vi handlade blöjor, ingen idé att proppa vårt lilla hotellrum fullt med grejer när vi ändå får tillgång till lägenheten imorgon. Jippie!

De här små ödlorna tycker jag är så läckra, nästan omöjliga att fånga på bild för de är så kvicka. Fina färger, finns i flera olika varianter. Just den här hade dagen till ära valt de svenska färgerna, finns och knallgröna och bruna som jag har sett.

Igår kväll trotsade vi myggen och satt ute och åt här i trädgården. Så underbart att se solnedgången och känna lite svalare kvällsbris. Jag såg silluetterna av tre små apor hoppa över taken, sen försvann de in bland trädkronorna.

De har börjat med barbeque här på hotellet och jag åt ett grillspett med grillad barracuda. Första gången jag åt den fisken, väldigt god så absolut inte den sista. Till det också samosas, springrolls, goda såser, naanbröd, roti och parathi. Krispig pannkaka med mango till efterrätt. Mmmm! Självklart sköljdes det ned med några iskalla Ndovo. Ibland gick strömmen och innan generatorerna drog igång satt vi i kolmörkret med en stjärnorna över oss och hörde vågorna skölja in. Magiskt!

Benjamin sov i vagnen under sitt nät, vi smorde in oss med myggmedel och såg inte några mygg. Ändå hade Gareth myggbett på ryggen i morse och jag ett på benet. De är mycket mindre än de svenska monstermyggorna så man är liksom inte beredd. Vi får så olika bud kring vad som gäller med malarian här. En del påstår att risken här ute på halvön är väldigt liten, andra tycker att man ska äta profylax, vissa sover under nät, andra påstår att det räcker att ha aircondition på...Just nu försöker vi undvika myggbett genom att smörja in oss om vi är ute och Benjamin sover alltid under nät. Oftast är vi inte ute alls på kvällarna ändå vilket gör det ganska enkelt. Jag blir inte riktigt klok på det här men ju längre man bor här desto mer kanske man fattar. Snart kan jag ha såna här blommor i mitt eget hem!!

Frangipani

2009-03-13T09:43:00.000-07:00

Det doftar så härligt här på kvällarna...speciellt ifrån Frangipanin, träden med de stora enkla vita blommorna som jag bara äääälskar. När jag promenerade hem från Ana (ännu en liten bebisträff..)var klockan strax efter fem och den värsta hettan hade lagt sig. Utmed nästan hela vägen växer dessa träd i trädgårdarna och jag gick och sniffade som en liten hund...det luktade också av rök från alla små eldar där man bränner gammalt trädgårdsavfall osv samt från de små provisoriska köken vid vägkanterna. Kombinationen av alla dessa dofter blandade med lukter från dammiga vägar och havet blir till en speciell, varm god doft som jag skulle vilja skicka hem till frusna vintersvenskar i snöslasket.

Det kom lite regn här i morse igen, bara några stänk men det gjorde att morgonluften kändes riktigt skön. Kanske börjar vi vänja oss lite vid tropikerna också...man är liksom beredd på en vägg av fukt och värme så fort man stiger ut nu. Vi väntar på att regnperioden ska dra igång på allvar snart, då kan det regna hela dagen utan uppehåll...och regna ordentligt!

Benjamin är så nära att krypa nu, han drar upp benen under sig och står och gungar på händer och knän. Sen kastar han sig framåt utan att ha en plan på att ta emot sig vilket gör att han oftast landar på näsan eller munnen..det gäller att hålla honom på mjukt underlag och komma ihåg att aldrig lämna honom ensam på sängen eller soffan. Han börjar bli så busig också, får något helvilt i blicken och är så vansinnigt envis när han väl bestämt sig för något.

Nu på kvällen fungerade inte en enda lampa i hela hotellrummet. Vi ringde receptionen som först skickade en tjej som kunde konstatera att lamporna inte funkade, sen kom hon tillbaks med en säkerhetsvakt som kunde konstatera att ingen säkring hade gått. Till sist kom en liten svettig indisk kille och pillade med en skruvmejsel i nåt uttag under sängen...det var i princip beckmörkt i rummet och han hade ingen ficklampa...han stängde inte heller av någon huvudströmbrytare utan verkade mest veva runt lite på känn. Lamporna började efter ett tag att blinka och nu funkar några av dem...jag var helsäker på att den lille indiern skulle få en stöt och bli till en sizzlar här under sängen. Det är ju trots allt fredagen den trettonde. Kanske inte dagen då man ska peta in en skruvmejsel på måfå i ett mörkt elurtag? Känns lite som en tropisk indisk/afrikansk version på Fawlty Towers det här...

The Dougbergs vill också passa på att gratulera vår vän David som fyller år idag. Gareth har tatuerat sig för din skull Dave!!

Gareth: Hello my friend Happy Birthday, I wish I could buy you a beer in Akkurat and celebrate with you! not long till June and we will have to have a belated beer :) Love and Hugs to You and yours, G

Tråktorsdag

2009-03-12T09:48:00.000-07:00

Benjamin poserar lojt i den fula 80-talsmönstrade soffan på hotellet.

Det börjar verkligen tära på mig och mina Dougbergs att bo på hotell. Speciellt när hotellet är lite halvmuggigt. Städningen är sådär...våra husdjur kackerlackorna, myrorna och ödlorna hälsar till alla läsare! Ödlorna har jag inget emot, de käkar upp flugor och mygg men jag har lite svårare att förstå vitsen med övriga rumsgäster.

Man måste köpa allt vatten här. Gareth höll på att få frispel i morse när vi var tvugna att betala för vattnet till frukosten, 2500 shilling för 1½ liter. Kostar 600 på supermarketen. Pole pole...

Efter frukosten promenerade jag till Epidor med Benjamin. Redan då var det alldeles för varmt och bebisen var ganska missnöjd...jag med då bilarna som kör förbi en nästan prejar en och ökar farten när de kör förbi. Inga små fordon heller, vi snackar fyrhjulsdrivna monsterbilar med uttråkade expats eller indiska hemmafruar bakom ratten.

På Epidor hade vi bestämt träff med Jessica som idag lämnat Frans hemma med städerskan och Elsa på dagis. Det lilla caféet var smockfullt av vitingar som drack kaffe och åt croissanter och crêpes. Tre andra mammor som jag träffat tidigare dök också upp...att bo här ute är som att bo i en liten liten by. Alla känner alla.

På vägen hem passerar jag en kaktus som är så maffig. Tyvärr var jag inte snabb nog med kameran att fånga de små supersöta fåglarna som huserar i den. Ungefär lika stora som min tumme, svarta med små gråa ränder. Kaktusen får symbolisera hur jag känner mig nu efter 1½ månad av boende i resväska...rätt taggig.

Mäklaren som ansvarat för lägenheten vi snart flyttar in i är en lustig kurre...Shamik verkar ha koll på det mesta och när han hörde att jag var sjuksköterska tog han det som tillräckligt skäl att prata med en läkare han känner som jobbar på det nystartade flashiga Traumacenter inte långt härifrån. Tydligen vill den läkaren gärna se mitt CV nu, de behöver personal. Lustigt, jag hade inte en aning om att jag sökte jobb...Vad jag har hört drivs sjukhuset i Sydafrikansk regi och ska tydligen vara rätt bra, tidigare har man behövt flygas till Nairobi eller Johannesburg om man behövt IVA-vård eller neonatalvård men nu ska det finnas viss sådan möjlighet här. I vilken utsträckning vet jag inte men visst blir jag lite nyfiken...kanske gör ett litet studiebesök en dag.

Enligt mina mammakompisar är det ett populärt ställe för rika Tanzanier att göra facelifts och andra uppfräschingar på. Allt går att fixa om man har cash här!

Utsikten

2009-03-11T12:43:00.000-07:00

Utsikten hemma i Södertälje...

(tack för fotot och skottningen pappa!!)

Utsikten hemma i Dar es Salaam...

Onsdagsmöte

2009-03-11T10:49:00.000-07:00

Så här kommer mina onsdagsförmiddagar förmodligen att se ut i fortsättningen. Dagens bebisträff var hemma hos Benedicte, mamma till Jasper 9 månader, också här ute på halvön vid Coco Beach. Hon hade lagt ut madrasser för bebisarna att ligga och rulla runt på och vi satt och fikade och käkade belgiska våfflor och chokladmousse runt omkring. Det blev ett stort gäng idag och av blandade nationaliteter. Två svenskar, en danska, en norska, en portugisiska, tre amerikaner och en belgiska. Ungarna är nästan alla lite blandade av olika ingredienser. De kommer nog alla vara minst tvåsspråkiga när de växer upp.

Bebisgänget idag bestod av (från vänster högst upp) Morgan, Inez, Frans, Pelle, Jonas, Jasper, Benjamin och Fiona.

Benedictes hus var helt otroligt, så häftigt och modernt. Hon har bara bott här sen i december, tidigare bodde de i Uganda. Problemet med huset här är att det har enorma fönster överallt, jättesnyggt men i det här klimatet inte det mest praktiska. På övervåningen var det 35 grader inne...Men om man struntar i petitesser som värme så är det superfint. Jag gillade hur de byggt in det här trädet som syns på bilden ovan. Hela den stora trädgården var helt underbar med alla stora träd och exotiska växter.

Min lille boxare Benjamin har nu på kvällen gett sin mamma lite tuff love, han är så vansinnigt hårdhänt när han ska gosa med en att man borde ha skyddsutrustning på sig. Kolla in vad han gjort med min läpp!! Och det är inte första gången han gett mig fläskläpp. Han brukar också nypas, bitas (inga tänder än som tur är), rivas och dra loss stora tussar av hår från mig. Det är tur att han är så söt...

Äntligen regn!

2009-03-10T11:35:00.000-07:00

När tidvattnet är lågt på morgonen går jag ut på havsbottnen och kollar in alla konstigheter. Vattnet är så varmt att det nästan känns märkligt, det är liksom badkarstemperatur på det och där simmar fiskar omkring.

De här svarta rackarna nästan täcker delar av bottnen, har ingen lust att trampa på dem...men lilla eremitkräftan i mitten är söt.

När den här ålen (eller vad det nu är...muräna??) kom slingrande förbi fötterna var det inte helt lätt att stå still...bits de? Är de giftiga? Helt fascinerande i allafall, det finns så mycket att titta på och jag skulle kunna gå omkring där hela dagen. Tidvattnet ser till att jag kommer in igen dock, och det kommer förvånansvärt snabbt. Bilderna blev lite konstiga eftersom jag fotade ovanför vattenytan och solen blänkte i vattnet.

Idag har det varit helgdag här, Profeten Muhammeds födelsedag tror jag, och det har vi såklart firat. Vi vaknade till en grådisig utsikt över palmerna och havet och åt frukost med regn i bakgrunden. Ljuvligt! Efter de senaste veckornas hetta är regnet helt underbart och luften blev plötsligt lättare att andas. Jag stoppade ned Benjamin i vagnen och promenerade till Epidor, det lilla bageriet/cafeét som ligger en lerig gropgata och en asfaltsväg bort. Första gången vi kunnat gå på promenad på evigheter.
Gareth kom efter en stund och gjorde oss sällskap och vi drack smarriga Café au Laits och käkade lätt lunch. När vi betalat och rest oss för att gå var regnet åter igång, och denna gång som en vägg av vatten, regn från alla håll...det var bara att beställa in lite mera kaffe och ta det lugnt..Pole pole som man säger på kiswahili.
Jag drack en färskpressad juice också som jag måste rekommendera vintertrötta svenskar, den gav en bra kick. Pressa apelsin, morot och färsk ingefära. I med isbitar. Drick!

När regnet väl lättat lite promenerade vi tillbaks. På den korta stunden vi suttit på caféet hade det hunnit bildas rätt maffiga vattenpölar. Här poserar Gareth lustigt nog framför ett av de hus som vi i början tänkt oss att hyra här. Jag är jätteglad att vi inte valde detta hus, det saknar generator och har en sorglig trädgård som hyresvärden ville att vi skulle fixa. Bara ikväll har det varit typ 4 elavbrott redan men här på hotellet går generatorerna igång jättefort. Hur det hade varit i det där huset vill jag inte tänka på.
Vi fortsatte att promenera ända bort till Slipway, ett litet shoppingkomplex med restauranger och butiker vid vattnet. Därifrån kan man ta båtar ut till de sagolika öarna här utanför, något som jag verkligen ser fram emot. Det mesta på Slipway var stängt idag och det var nog tur det, jag såg att det var fullt med massa inredningsgrejer som jag suktar efter...
Nu har vi precis ätit middag på hotellrummet (igen...) och det blev indisk mat (igen...), vi äter så mycket indisk mat att jag tycker att jag luktar curry när jag svettas. Vi håller oss inne på kvällarna för att undvika myggen, vill inte utsätta Benjamin för mosquitos i onödan. Han somnade under sitt nät redan vid 18 så då är man ändå fast här. Ååååhhh, vad vi längtar tills vi har vårt eget boende!

Vad är det här??

2009-03-07T10:11:00.000-08:00

Vad är det här??
Har Gareth på sig bikini? Har han förstorat brösten??

Eller kan det kanske vara underredet på den här lilla farkosten?

Skepp ohoj!

Nya kökskatastrofer

2009-03-07T08:26:00.000-08:00

Det finns många expat-bebisar bebisar här i Dar. Tack vare att jag hade turen att träffa några av familjerna som är här med svenska ambassaden så har jag också träffat flera mammor och deras småttingar. På bilden ser ni Benjamin och hans nya polare Alexander, Jonas och Morgan. Vi var hemma hos Alexander (överst) vars föräldrar är svenska och bor ute i Tegeta, ca 30 min utanför city. De bor så vackert, uppe på en kulle med otrolig utsikt över land och hav. Vid riktigt vackert väder kan man se ända till Zanzibar. Malin (Alexanders mamma), är också ganska ny här i Tanzania så det känns skönt att kunna ventilera lite farhågor om alla tropiska farligheter med någon som inte är så garvad.

Vi bor fortfarande på hotell. Det nybyggda huset som vi först siktat in oss på har vi skippat efter en hel del varningar om området samt att jag egentligen inte var så sugen på att bo i hus till att börja med...det är så mycket fix och trix med generatorer, trädgårdsmästare, Askari (säkerhetsvakt), poolskötsel och allt. Nu har vi istället (efter mängder av olika husvisningar) hittat en lägenhet i en liten compound där det bara finns 6 lägenheter totalt. Det är skuggigt, lugnt, välskött och mysigt i ett säkert område. Man delar på en pool där det också finns ett härligt utomhuskök med spis, kyl och grill. Lägenheten har tre sovrum med egna badrum, fint kök, tvättstuga (jippie!!), vardagsrum med utgång till en balkong...helt perfekt! Problemet är bara att vi inte kan flytta in förrens 16 mars.

Hotell ja..vi har flyttat ifrån Seacliff, stod inte ut i det unka rummet vi hade en sekund till...dessutom råkade vi ut för en liten olycka. Dagen när jag varit på bebismöte var Gareth hemma och jobbade. Han bestämde sig för att vara snäll och hjälpa till lite och sterilisera nappar och sånt och satte dem i en kastrull med vatten på spisen. Tyvärr fungerade inte internet så för att kunna jobba var han tvungen att gå till internetstället som låg i en byggnad brevid. Vid det här laget hade han glömt bort napparna i kastrullen för länge sedan...När han efter en vad jag gissar ganska lång stund kom tillbaks kände han redan nere på gatan en konstig plastlukt. Jäkla idioter som eldar plast, tänkte han och fortsatte in...ur lägenheten vällde det ut svart rök och på spisen stod kastrullen med de rätt så välsteriliserde napparna i öppen låga! Som tur är hann han släcka elden innan något annat tog eld och öppnade sedan snabbt alla fönster.

Vi kunde inte bo i det rummet igen, lukten gick inte bort med enbart vädring och över alla saker och möbler låg en tunn hinna med sot och små svarta plastflagor...våra kläder stinker nu på ett mycket märkligt sätt och jag har aldrig i hela mitt liv längtat så mycket efter en tvättmaskin som nu. Intressant är att under hela tiden som denna rök vällde ur rummet höll städerskan på att städa i rummet brevid och trots att hon knappt kunde se för all rök gick hon inte och kollade vad som var fel eller rapporterade det. Inte heller utlöstes något brandlarm vilket är mycket märkligt. Röklukten låg kvar i flera dagar.

Vi bytte hotell på eget initiativ, kändes liksom inte så kul där längre även om ingen ens kommenterade att vi nästan bränt ned rummet. Nu bor vi istället på Coral Beach Club, mysigt och väldigt god mat men kanske inte det mest bebisvänliga stället i stan.

Härifrån kan man se alla båtarna och stranden vid the Yacht Club som tydligen är ett "måste"ställe för alla expats. Dyrt som fan men nästan en institution och jag misstänker att vi så småningom kommer att gå med. Först måste vi bara bli rekommenderade av två andra medlemmar...värsta frimurarfasonerna!

Tidvattnet gör att man på morgonen kan promenera ut en bra bit på havsbottnen, jag smet ut en sväng i morse när mina pojkar sov och klättrade ned över korallmuren från hotellet. För en strandletare av rang som jag själv så är det otroligt häftigt att sitta och kolla på alla krabbor och fiskar i de grunda vattensamlingarna som tidvattnet lämnar. Massor av snäckor och havsborrar och till och med en ål såg jag.

Benjamin var sugen öl i eftermiddagshettan. Har jag sagt att det var 37 grader häromdagen?? 37!!

Så här vacker vy har vi från hotellet när vi äter middag i trädgården. Det vita lusthuset tillhör inte hotellet utan huset brevid (som jag också trodde var ett hotell model lyxlyx) som inhyser en government official. Stackarn, de har det inte lätt politikerna här.

När jag låg vid poolen kom en av trädgårdsmästarna fram till mig och pratade. "Hur kommer jag till Sverige?" frågade han. Han kommer från Malawi och kom till Tanzania för han trodde det skulle vara lättare att få jobb. Nu bor han här med sin fru och tre barn och får inte ihop det. Vad säger man? Minimilönen här är 80000 shilling i månaden, 566 svenska kronor med dagens kurs. Ungefär samma summa som vi lätt bränner på en mycket liten matkasse i de svindyra supermarketsen här.

Dougbergs i Dar es Salaam

2009-02-28T10:34:00.000-08:00

Så lämnade vi äntligen Nairobi och det kändes både lite sorgligt och skönt. Tråkigt att lämna Selina , Alex och Anton men underbart att lämna smutsen och känslan av att inte kunna röra sig fritt ute.

Vi bestämde oss för att ta med oss allt bagage på planet så när den sista väskan var packad hade vi 6 väskor att checka in plus de två cyklarna i sina gigantiska väskor, barnvagnen, bilbarnstolen samt vårt handbagage bestående av två datorväckor, en stor bag och skötväskan. Puh!

Vi flög tidigt, planet gick vid 8 så vi åkte till flygplatsen vid 5-tiden på morgonen. Jag vet inte varför men det hela gick förvånansvärt smidigt, jag förväntar mig hela tiden att nåt ska gå på tok...vad tusan, vi är ju i Afrika...inte kan alla väskor komma fram? Jooo då! Och Benjamin var som vanligt en stjärna, klagade inte en enda gång på hela flygturen...men så är han ju något av en liten globetrotter nu.

Det var så häftigt att flyga över Kilimanjaro! Kolla vad vackert!

Vi har varit i Dar es Salaam sen i tisdags nu och all vår tid har i princip gått åt att leta hus och bil. Vi bestämde oss för att inte ta det huset som Gareth hittat tidigare (insåg att möblera ett helt hus inte är gjort i en handvändning här...kan nån ringa Ingvar Kamprad och tipsa om att IKEA behövs här?) och har spenderat många timmar med att kolla in hus och lägenheter i de områden vi vill bo i. Nu tror vi oss ha hittat ett hus som vi gillar, det är helt nybyggt och vi blir de första hyresgästerna. Om allt går som det ska flyttar vi in den15:e Mars. Mer om huset och den intressanta (hmm...) inredningen då.

Bil är ett annat kapitel. Här kör alla stora monsterbilar i form av Landrovers, Toyota Prado, Jeepar osv. Det behövs, precis som Nairobi är vägarna inte alltid asfalterade och när regnen kommer blir det i princip omöjligt att ta sig fram med vanlig bil. Nu har Gareth fastnat för Toyota Prado (eller Landcruiser hälsar han att de också kallas...jag vet som vanligt ingenting om bilar) så han har ringt på flera annonser och tittat på en del. Vi är nyss hemkomna från en grillkväll på Nordiska skolan och där träffade vi en kille som vill sälja sin...kanske blir det vi som köper den.

Nedan syns utsikten från hotellet där vi bor. Ute vid horisonten syns de många lastfartyg som ligger i väntan på att få komma in i hamnen. Jag räknade till 13 stycken i morse. Tydligen är hamnen så liten att de ligger därute i både veckor och månader innan de får komma in och lasta av. Är nog tur att vi inte skickade möblemang och tillhörigheter i nån container med båt, vi hade fått vänta lääänge. Fast jag gillar utsikten och att titta på fartygen, det är underbart att vara nära havet och känna lukten av saltvatten.

Hotellet vi bor på nu heter Seacliff och är ett ganska fancy ställe (Angelina Jolie har bott här!). Hotellet brann ned för ett tag sedan och är precis nyuppbyggt. Vi bor inte i sjäva hotelldelen utan i Seacliff Village, en anhängande del som också innehåller en del restauranger, en supermarket och lite andra affärer.

Jag tyckte ju att det var dyrt med vissa saker i Nairobi...heh! Här är inte saker och ting inte längre dubbelt så dyra utan tre gånger så dyra. Kellogs Cornflakes 70 spänn, nej jag skämtar inte. Nu är ju den här affären här ute på Seacliff säkerligen den dyraste i hela Dar men alla expats jag pratat med säger samma sak, det är dyrt här!

Jag längtar så tills vi bor i ett hus med ordentligt kök så jag kan börja laga mat och handla på marknaderna. Då blir det lite ordning på oss igen, nu lever vi i nåt slags mellanting mellan semester och jobbtillvaro.

Tyvärr har jag ännu ingenting spännande att rapportera ifrån självaste Dar es Salaam, har inte sett mer än vägen in från flygplatsen till the Peninsula och sen har all tid spenderats på samma halvö. Vågar ändå påstå att stämningen och känslan här är helt annorlunda mot Nairobi. Det är mycket mera laid back, folk är vänliga och här kan man promenera utan problem (förutom att man smäller av i värmen). Det är vackert och mycket charmigare, grönt som bara den. Jag måste göra ett blogginlägg med bara en massa växtbilder i, det finns så mycket fint att visa. Häftigast av allt är de mäktiga Baobabträden...vänta ni bara, det kommer!

Här nedan syns poolområdet där vi pustar ut i hettan och simmar med badbebisen. Till skillnad från Nairobi så är poolen här varm, så varm att den inte svalkar alls.

Återigen har jag varit fräck och gett mig slang med folk med barn här, man är ju rätt ivrig att bygga lite kontaktnät. Jag har redan träffat en bunt trevliga svenskar som jobbar på ambassaden, idag har jag varit hemma och fikat och ätit hembakta semlor hos ett par av dem. Det var också de som bjöd med oss på kvällens barbeque. De träffade vi egentligen först när vi var på IST-clinic och vägde och mätte Benjamin..han blev vaccinerad också stackarn. Deras lille son hade petat in en pärla i näsan på dagis och satt i väntrummet med sin pappa när vi kom dit. Pärlan kom ut efter lite pill från en doktor som tur var.

Tack vare att de var så vänliga och bjöd in oss har jag nu lärt känna några andra mammor som också har småbebisar här. På onsdag blir det mammagrupp hemma hos en av dem och det ser jag verkligen fram emot!

Ibland undrar jag varför jag köper speciella leksaker till PlingPling (morfars smeknamn på sin älskling) när han tycker att det är mycket roligare att leka med tomma plastflaskor och prassliga våtservettsförpackningar...

Hej då Nairobi!!

2009-02-23T09:14:00.000-08:00

Familjen Dougberg hittar som vanligt på knäppa saker, här bygger fadern i familjen ett mycket opraktiskt solskydd...

Idag hinner jag inte med nån lång bloggning, vi packar våra väskor för fullt och åker till flygplatsen klockan fem imorgon bitti....nästa inlägg blir från Dar es Salaam, Tanzania!!! (vi får väl se när jag kan komma online...)

Koheri Rafiki!!!! (Bye friend in Swahili)

Talisman

2009-02-22T07:53:00.000-08:00

Det här är den tredje söndagen för mig i Nairobi (och förhoppningsvis den sista på ett bra tag) och vi ville ta chansen att umgås med våra nyfunna vänner som varit ett sånt enormt stöd för framförallt mig under de här veckorna. Vi åkte Ngong Road ut till Karen, den välmående mzunguförorten, med vår driver Patrick. Intressant åktur, man lämnar dammiga Nairobi och det blir bara grönare och vackrare ju längre ut man kommer. Nu åkte vi inte nån på nån rundtur i Karen men man kunde ana fantastiska hus och trädgårdar inbäddade i grönskan. Problemet är att det har blivit rätt populärt med väpnade rån/inbrott här, kanske inte så konstigt med tanke på den uppenbara rikedomen.

Selina hade bokat bord på ett ställe som tydligen är populärt på helgerna, Talisman. En underbar liten oas, mysigt inrett med indisk touch ute i en trädgård under höga träd, änglatrumpeter och palmer. De hade en meny som var väldigt svårt att välja ifrån, allt lät gott. Till slut blev delade vi på samosas med fetaost, kycklingspett och japansk sallad med rå tonfisk till förrätt. Jag högg sedan in på en kyckling/mangosallad, Gareth en kycklingfilé med svampsås och hans favorit duchessepotatis...näää, nu bara matpratar jag igen..nåväl, allt detta plus kaffe och efterrätt (pavlova för mig) och flera timmars mys och prat och bebisgullande i den vackra omgivningen gjorde oss alla gott.

Ölen heter Tusker, tuskers kallas elefantens betar på engelska, därav elefanten på etiketten.

Bebisarna sov i omgångar under eftermiddagen, Benjamin var jätteglad över en ny bitleksak som han fått i avskedspresent av Anton. Anton ser här cool ut i sin hatt som idag hade lite cowboystuk.

På vägen hem var jag bara tvungen att ta lite kort genom bilfönstret. Längs en lång sträcka av Ngong Road finns det olika hantverkare som säljer sina alster utmed vägen..det är sängar, korgmöbler, stolar, bord, krukor, gravstenar...

Utmed vägen finns det också flera ställen som säljer plantor som står i svarta plastsäckar i prydliga rader. Det ser så läckert ut, blommande pelargoner, agave, palmer, fikusar och massor av andra växter. Skulle vara kul att se mamma och faster Agneta botanisera bland blommorna där, lite annat än Plantagen men jag tror att de skulle gilla det.

Gareth, som hemma i Stockholm lider av tämligen svår road rage, höll på att smälla av när trafiken tätnade på hemvägen. Jag var så glad att det inte var han som körde bilen..Patrick däremot, han bara skrattade åt allt och verkade inte bry sig om att folk verkade ha köpt sina körkort på Nakumatt. Här hittar bilarna egna nya filer lite överallt och alla Matatus körde om på alla sidor om vägen eller körde bara ut på vägrenen i mötande fil och körde om på så sätt. Det är tur att trafiken inte rörde sig så snabbt. Dammet och värmen samt röken från olika små eldar utmed vägen gjorde att man kände sig rätt ofräsch när man väl var tillbaks.

Neptun

2009-02-21T10:51:00.000-08:00

Dagens tidigare inlägg var lite väl negativt kanske...det botar jag med några bilder på äkta glädje!

Den här lille killen älskar vatten! (stora killen också...)

Ju mer plask desto bättre!

Skilda världar

2009-02-21T07:28:00.000-08:00

Hur ska jag sammanfatta den här dagen? Vi började med frukost på Java, sen skyndade vi oss hem för att hinna göra oss i ordning. En kollega till Gareth, frankske Christophe, och hans kenyanska fru hade bjudit hem oss och några andra vänner på lunch. De bor i en sprillans ny lägenhet högst upp i ett alldeles nytt hus, så nytt att de forfarande höll på att lägga klinkers i entrén.

Lägenheten var helt otrolig, vackra trägolv och trätak överallt, tre stora sovrum, flera badrum, jacuzzi, supermodernt kök och jättehärliga balkonger. Det verkar som att den här typen av hus byggs överallt, lyxlägenheter för de lyckligt lottade i Nairobi. I nästan varje kvarter ser man hus under uppförande med rangliga byggnadställningar i trä runt om.

Vi åt god mat, satt på den tjusiga balkongen och lekte med deras lilla dotter Jasmin som Benjamin var väldigt intresserad av.

Sen blev Benjamin överlycklig när Mary, kvinnan som ser till att alla på Gareth´s kontor får kaffe och te dagarna i ända, kom. Hon är helt underbar och älskar barn. Det märks att hon verkligen menar det, barnen kan inte få nog av henne heller.

Efter lunchen ursäktade vi oss, var inte så intresserade av att dricka whisky hela eftermiddagen, och åkte istället med Patrick in i centrala Nairobi för att kolla läget. Nedan syns Nairobis skyline från utsiktspunkten vid kanten av Uhuru park.

Här var det enda stället vi klev ur bilen, annars kan jag inte påstå att vi direkt kände nån lust för att flanera omkring. Såklart blev vi på en gång påhoppade av skojare som ville ha pengar av oss. Downtown Nairobi var varmt, dammigt, ett trafikkaos av obegripliga rondeller med poliser som dirigerade trafiken på ett sätt som fick Gareth att svära många fula ord, fullt med folk överallt. Arkitekturen är märklig, hypermoderna byggnader blandade med dammiga betongkolosser, det det ser skräpigt och nednött ut och ingenstans såg jag någonting som jag kan kalla vackert.

På vägen hem tog vi vägen förbi Kibera, kåkstaden som ligger så nära oss och samtidigt så långt borta. Kibera ser ut som en oändlig labyrint av smala gränder mellan de provisoriska men ack så permanenta "husen". Tätt, tätt lever folk här i små skydd byggda av lera, plast, korrigerad plåt, gamla säckar...vad som helst. Det finns inga avlopp, vatten finns på några ställen men det kostar så klart, elektricitet tror jag knappast..kanske från generatorer. Skitigt överallt, små stånd där man säljer frukt, barn som leker i dammet, gubbar som ligger på marken och sover, hårsalonger i små skjul. Massor av människor överallt, 1 miljon bor här! Och de måste betala hyra för att bo där...till vem är lite oklart men en sak är säker, här är absolut ingenting gratis.

Det kändes så surrealistiskt att komma från lyxlägenheten till det här och det kändes inte ok att åka förbi i en bil och titta på heller. Jag tog en del bilder från bilen men det kändes nästan som att jag ville be om ursäkt för det. Jag vet att många människor tycker att Nairobi är en häftig stad, jag vet inte riktigt vad de menar. Det här är det sorgligaste platsen jag någonsin varit på, jag kan inte blunda för fattigdomen, girigheten, orättvisorna, korrumptionen, de värdelösa politikerna som utarmar det här landet.

Vi avslutade eftermiddagen vid poolen, tillbaks i vår västerländska bubbla.

Vår plan är nu att flyga till Dar es Salaam på tisdag, det känns bra. Det ska bli skönt att komma någonstans där vi vet att vi kommer stanna en längre tid, man kan göra sig hemmastadd och från vad jag har hört tror jag också att livet i Dar kommer att vara mycket friare än här. Och förutom pool kommer vi kunna simma i Indiska Oceanen!

Skönt med fredag!

2009-02-20T07:43:00.000-08:00

Äntligen är det fredag och vi har en hel helg att se fram emot. Vädret har varit fantastiskt idag men vi har låtit poolen vara för att verkligen låta förkylningen läka ut. Benjamin tittade längtansfullt på när barnen lekte i barnpoolen men fick hålla sig i skuggan med sina leksaker. Han dräglar mer än någonsin nu så jag tror att det är tänderna som kan vara på gång...fast det har jag ju sagt i månader nu.

Pärlor och Tree Tomatoes

2009-02-19T08:26:00.000-08:00

Igår kväll kom Gareth hem från Dar es Salaam efter sin kombinerade jobb/leta bostad resa. Resan gick bra men hade nog varit lite lättare om han inte fått vansinnigt ont i ryggen. På tisdagen kunde han knappt gå, det är väl något bättre nu men han kan fortfarande inte röra sig helt obehindrat. Vi gick till en pharmacy här på eftermiddagen där han blev rekommenderad B-vitamin samt antiinflamatoriska/muskelavslappnande värktabletter. Jag kunde bara tänka på den indiske versionen av iprenmannen, det lilla apoteket liksom nästan alla andra affärer här ägs av indier. Mer om dessa senare.

Jag har tyckt hemskt synd om mig själv idag, min förkylning är inte alls bättre utan tvärtemot sämre. Halsont har smugit sig in i bilden vilket gör mig sur. På grund av amningen vill jag inte be indiern om nån spännande medicin, annars tror jag att de hade kunnat sälja på mig antibiotika direkt utan recept. Så funkar det här.

Istället gav jag mig själv några presenter, idag hade lite olika lokala hantverkare små stånd ute i entren till Yaya-centret. Jag älskar pärlor och här fanns det mängder av handgjorda glaspärlor och annat krafs som piggar upp även den mest förkylda svenska.

Det färgglada halsbandet är gjort av pärlor av återvunnet tidningspapper som lackats, de andra två är av glas. Papperspärlorna tillverkas av kvinnor med HIV/AIDS som genom detta projekt får en chans att tjäna lite pengar.

Nedan syns dagens exotiska inköp, Tree Tomato eller Tamarillo. En slags frukt som faktisk påminner lite om tomater men smakar mer som sur variant av Physalis. Man delar på dem och äter innanmätet men den kan också användas i matlagning och jag kan redan nu se mig göra en god chutney av dem. Enligt kvinnan som plockade dem åt mig är de speciellt bra för blodet.

Åter till indierna. Affärerna som jag handlar i nästan varje dag ägs alla av indier. I grönsaksaffären jobbar massor av kenyaner som hjälper en att välja ut vad man ska ha, plockar ihop det åt dig, de städar, lastar, fixar och gör allt. Bakom de två kassorna står däremot inga kenyaner, där är det olika deltagare från den indiska familjen som äger stället. Med god uppsikt över hela affären sitter en matrona bakom en bänk och skriker ut order åt sina arbetare, inte vidare trevligt...för att i nästa sekund när hon ser mig hälsa vänligt och fråga hur jag mår.

Likadant är det i Chandarana Supermarket där jag handlar mjölk, ägg och sånt. Vad som är fascinerande är hur många som arbetar där. Arbetskraften här måste vara vansinnigt billig, i varje liten gång i affären hittar man minst 4 kenyaner som plockar varor eller städar. Även här hittar man sedan en indisk tant som sitter och har järnkoll över kassorna och affären. Det känns tråkigt att det inte kan få vara kenyanerna själv som tjänar pengar i sitt land, skulle kännas lite bättre att betala de hutlösa priserna för de importerade grejorna då. En sak är positiv med den indiska influensen, affären är full av spännande kryddor samt mängder av olika sorter och kvaliteter av ris

Benjamin gillar också mammas halsband.

Idag hade vi planerat att åka på en liten utflykt med Selina och Anton för att hälsa på en av mammorna från förra veckans bebisträff. Jag insåg på morgonen att min hals inte skulle gilla det så vi höll oss på hemmaplan istället, synd för jag hade hemskt gärna velat se förorten Karen, där väninnan bor. Karen heter så efter den danska baronessan Karen Blixen som i början av 1900-talet levde och hade en kaffeplantage där. Kommer ni ihåg filmen "Mitt Afrika" ("Out of Africa") med Meril Streep och Robert Redford?

Benjamin verkar nu helt återställd från förkylning och ligger här och myser lite efter sitt bad. Jag har blivit lite nojjig vad gäller alla bakterier och skit, dessutom är luften ofta rätt dålig och det dammar alltid från de oasfalterade vägarna, så nu åker lillen på bad varje kväll. Inget han klagar över kan tilläggas.

Dougbergs Provkök

2009-02-18T07:28:00.000-08:00

Idag sa mamma att jag skulle få pumpa. Jag vet inte vad det är och dessutom tvingar hon mig ha på mig det här prickiga förklädet, nu kommer det bli helt omöjligt för mig att kladda ned alla mina kläder som jag hade tänkt. Jag är skeptisk!

Alltså, dagens bebismat: Butternut squash. Skala, kärna ur, skär i bitar, koka och mosa ihop med lite smör.

Vänta lite, det där ser ju faktiskt inte så dumt ut....mmmm, gott!
Bebisen åt upp hela portionen utan att klaga plus banan till efterrätt, det blir nog till att laga fler pumpor här. Det smakade faktiskt gott, påminde väldigt mycket om sötpotatis både till färg, smak och konsistens.

På eftermiddagen promenerade vi till Selina och Anton. Jag har nu lärt mig parera groparna i vägen och klarar mig både dit och hem utan att något hjul på vagnen trillar av.
Här är deras grind. Mbwa mkali betyder varning för hunden på Swahili. De här skyltarna ser man på nästan alla grindar, att ha stora svarta vakthundar hör till vanligheterna här. Just den här är en kvarleva från tidigare hyresgäster, Selina och Alex har tre katter som knappast skrämmer bort någon mer än kameleonterna.

De bor i ett jättemysigt litet hus med en härlig liten trädgård. Mitt i huset finns en jättehäftig trappa, på nedre våningen är det ett litet kök och vardagsrum. Uppe finns två sovrum och badrum. Tyvärr är hyresvärden inget vidare, på dagarna finns inget vatten på nedre våningen, elektriciteten försvinner ofta, innertaket på nedre våningen har delvis rasat in. Men, det är fint i alla fall och väldigt mysigt. På baksidan finns ett enormt bouganvilla träd och en skyddad stenlagd uteplats.

Benjamin busar med sina kompisar Selina och Anton.

Förkylningen är nästan borta, tillbaks är den glada bebisen som nu börjar kunna sitta själv kortare stunder. Här på kortet sitter han i Antons lilla träningsstol som tydligen är jätterolig att sitta och banka med leksaker i.

2009-02-17T08:19:00.000-08:00

Gareth flög til Dar Es Salaam igår morse för jobb samt att leta efter bostad åt familjen Dougberg. Det verkar som att han har hittat ett lämpligt ställe åt oss, en bungalow med tre sovrum på halvön som kallas Msasani. Halvön (eller the Peninsula som alla kallar den) är fullkomligt nedlusad med utlänningar som vi, ännu ett Afrika Light vilket passar mig utmärkt. Där är man är inte mitt i smeten men inte heller jättelångt borta och enligt Gareth kan vi leva ett betydligt friare liv där jämfört med här i Nairobi. Det ser jag fram emot, där kan jag till exempel jogga utomhus och promenera längs stränderna. Vägarna är minst lika dåliga som här (om inte sämre) så jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på i barnvagnsväg. Jag önskar att det fanns en riktigt terränggående pansarvagn jag kunde transportera Klumpen i. Eller så får han helt enkelt lära sig att gå...

Jag erbjöd Sophie att bo hos oss här på Yaya nu när Gareth ändå var borta. En win-win situation för oss båda, jag slipper vara ensam och hon slipper bo hemma hos en av sina temporära arbetskollegor. Dessutom kommer vi väldigt bra överens och det är kul att ha henne här. Benjamin är som vanligt en riktig tjejtjusare och gillar definitivt att det finns fler tjejer än tråkiga mamma i huset.

Sophie är modig, hon åker både Matatu och Cityhoppa bussar. Hon äter vad som helst och verkar inte bli dålig vare sig av kranvatten eller Ugali. Ugali är Kenyanernas stapelföda, det är i princip majsmjöl som kokas. Enligt Sophie påminner det om polenta, jag har själv inte provat det ännu. Ugali är väldigt mättande och många har inte råd att äta någonting annat, kanske lite Sukuma, en slags kål men ofta inget mer.

Fattigdomen här är överväldigande, de flesta lever otroligt hårda liv och försöker hanka sig fram på de mest märkliga sätt. När man promenerar till Selina passerar man alltid en badrumsvåg mitt på trottoaren. Den tillhör en man som brukar sitta lite längre bort och vänta på att någon ska vilja väga sig, jag har sett flera gånger hur folk betalar några schilling för att få reda på sin vikt där och då, mitt i folkvimmlet. Jag önskar att jag vågade plocka upp kameran och fota det men jag är dels rädd att förolämpa folk som kanske inte alls vill bli fotograferade, dels är risken ganska stor att nån faktiskt snor kameran från mig.

Innan modiga Sophie åker hem till London planerar hon att ensam ta tåget till Mombasa för att uppleva kusten och de fantastiska stränderna, om hon kan ändra sin flygbiljett åker hon redan på torsdag.

Benjamin är något bättre i sin förkylning. Jag kände mig också lite hängig i morse så vi tog en lång sovmorgon och kom inte upp officiellt innan 11. Jag tror att vi båda behövde sova, hans lilla täppta näsa väckte oss många gånger under natten.

Efter en kaffe med Selina på Dormans kände jag mig riktigt pigg under eftermiddagen. Benjamin har inte så mycket matlust så just nu är jag väldigt glad över att jag ammar. Han vägrade äta dagens potatis, morot och kycklinggegga som jag kokat ihop (till viss del förstår jag honom...) och var inte så glad i banan och mangogeggan heller.

Det här med barnmaten är ett ständigt återkommande problem, jag tycker att det är jättesvårt att veta vad jag ska laga till honom och han verkar inte direkt gilla något av det som jag erbjuder. Han gillade de svenska burkmaten men den sista burken gick åt för flera dagar sedan. Tips mottages tacksamt!! Imorgon ska jag banne mig koka pumpa åt honom.

Utsikt från vardagsrummet. På tennisplanen kan man ana två små figurer, det är Selina och Alex som var jätteglada över att jag bokat en tid på planen åt dem. Det gäller att utnyttja faciliteterna när de finns!

Nu har jag precis tagit ett långt bad och ska dricka ännu en kopp te innan jag kryper ned i min hårda men rätt bekväma säng. Håller tummarna för att varken jag eller Benjamin är förkylda imorgon.

Sjukstugan

2009-02-16T12:25:00.000-08:00

Min förhoppning om att Benjamin inte skulle bli värre i sin förkylning gick åt skogen. En mycket sur liten pojke med mycket snor i näsan och rinniga ögon har varit mitt sällskap idag. Ingenting har varit bra, vill inte äta, inte leka, inte sitta i vagnen.

Jag var dock tvungen att ge mig ut och handla lite, hade inget vatten hemma så när Benjamin somnade på förmiddagen styrde jag vagnen mot affärerna. Fick i mig en god kaffe också och lite tid till att sitta och glo på folk, vilket alltid är spännande här.

När jag satt där kom en kenyansk dam fram till mig, iklädd förkläde och långklänning och med en liten indisk flicka på armen. "Why don´t you have a girl?" undrade hon, mening "varför har du inte en nanny som tar hand om ditt barn?" Hon tyckte att det var jättekonstigt att en mzungu inte hade nån som hjälpte henne med barnet, ville erbjuda sina tjänster misstänker jag. När jag berättade att jag skulle flytta vidare till Dar Es Salaam sa hon bara "jaha, men då har du hjälp där" som att det var det mest självklara i världen. Hmm, ja kanske det?

Bara bära bära bära runt, torka näsan och amma....Lille skrutten har inte haft en särskilt bra dag idag. Vi hoppas att morgondagen blir lite lättare.

På eftermiddagen gick vi en sväng till Selina somhade bakat kaka.

I rabatten latade sig hennes ena katt, trött efter att ha jagat kameleonter. Hur exotiskt är inte det? Inga gamla åkersorkar här inte!

Masai Market

2009-02-15T07:54:00.000-08:00

Som jag nämnt tidigare kan man besöka the Masai Market här på söndagar. Sist orkade jag inte med alla pushiga försäljare men idag gjorde vi ett nytt försök. På morgonen sprang vi på Sophie, en väninna till Selina och hon gjorde oss sällskap. Styrkta av kaffe och chokladcroissant gick Sophie och jag till marknaden. Gareth och Benjamin höll sig i skuggan och gick hem innan oss.

Idag tyckte jag faktiskt att marknaden var kul, vi kollade på massor av smycken och tavlor, sandaler, träsniderier och stenföremål. Inget av det väckte mitt habegär, kanske lite på grund av att jag tänker att "det där kan jag köpa i Dar es Salaam istället". Känns lite onödigt att släpa på ebenholzelefanter när jag vet att liknande saker finns där.

Det jag verkligen gillade på marknaden var alla tyger, jättevackra tryck, batiker, olika vävda bomullstyger. Färgerna är oftast starka, turkost, chockrosa, orange. Man hittar också många typiska Masai tyger, de rutiga röda och svarta skynken som krigarna bär. Tankarna vandrade hem till vårt ganska kala hus i sverige, många av de här tygerna skulle bli fantstiska kuddar och överkast där.

Till sist slog jag till, kunde inte motstå ett stort lapptäcke gjort av massor av olika mönstrade lappar av typiska afrikanska tyger. Baksidan och kant går i en underbar lila. Täcket är ganska stort och perfekt att ha som filt i soffan, på picknick eller att lägga ut på golvet under lille Benjamin. Han tyckte det var väldigt fint och gillade särskilt den lilla tygelefanten som jag förhandlade mig till på köpet. 4 dagar tog det att göra lapptäcket, jag köpte det för ca 300 kronor. Hade kanske kunnat pruta ned det mer men hade inte hjärta att göra det.

Benjamin är lite snuvig idag så inget badande för hans del, han är pigg och glad som vanligt så med lite tur kanske det inte blir värre. Vi andra svalkade oss i poolen på eftermiddagen, idag var det extra skönt då vinden inte var så stark som tidigare.

Africa light

2009-02-14T09:32:00.000-08:00

Ännu en dag i poolen för grodan.

Lördag i Nairobi. Gareth tog ut Benjamin på en promenad tidigt på morgonen och lät mig få lite sovmorgon. Vi åt sedan frukost på Java, bagel och fruktsallad för min del. Ägg och korv för Gareth. Äggen och korven har nu på kvällen gjort sig påminda igen, Gareth har mått lite illa hela dagen. Jag bara väntar på att jag ska få nåt skit också, min mage är inte byggd för Afrikanska baciller... Vår dag har varit lugn och skön i övrigt, bara simmat och solat.

På Java träffade vi en amerikan, Bob, som också bor här på Yaya. Han är en pensionerad ögonläkare som vill göra nåt annorlunda, nu jobbar han på en klinik i Kibera. Kibera är namnet på den enorma slum som inte ligger så långt härifrån, en miljon människor beräknas bo där. Lika många som i Stockholm, helt ofattbart.

Bob stöter varje dag på människor med HIV/AIDS (de får gratis medicin och läkarbesök), malaria, tyfoid, giardia lamblia för att nämna de vanligaste sjukdomarna. Han är mycket förvånad över att det inte härjar kolera i Kibera då det inte finns något avloppssystem. Malaria har vi ju fått höra inte finns i Nairobi tack vare altituden men Bobs patienter vittnar om motsatsen. Jag har hört att på grund av klimatförändring börjar malaiamyggan trivas även här. Det känns extra bra med myggnät nu.

Om jag vill får jag hänga med honom nån dag och se hur de jobbar, låter jättespännande men då kommer jag lämna mina pojkar hemma.

Det Nairobi vi lever i är ju inte riktigt på riktigt, vi bor i en liten västerländsk bubbla med väldigt lite kontakt med Afrika. Just nu känns det skönt, med Benjamin är man inte beredd på några risker. Större delen av min dag går till att säkerställa att han äter och dricker, inte är i solen, inte blir myggbiten, inte stoppar nåt äckligt i munnen eller blir sjuk. Då funkar det inte att hoppa på en Matatu och ge sig ut i staden, där finns för många saker utanför min kontroll.

Visst är jag nyfiken på det Nairobi som finns på andra sidan muren och elstängslet, det som man ser glimtar av genom bilfönstret. De flesta människor jag mött är otroligt trevliga och hjälpsamma, även limsniffarna som ligger i vägslänten på väg till Selina (fast jag tvekar inte en sekund på att de skulle försöka råna mig om det var mörkt).

Nu ska jag gå och lägga mig, har spenderat två timmar med att försöka lägga upp en videosnutt här på bloggen. Det funkade inte. Förutom kranvattnet så saknar jag verkligen mitt underbara, pålitliga, snabba internet därhemma.

En händelselös dag

2009-02-13T08:49:00.000-08:00

Det underbara nätet som gav oss en myggfri natt! Och gissa vem som tycker att det är jättemysigt att busa i sängen?

Benjamin har anpassat sig till tiden här nu, han somnar när solen går ned och vaknar när den går upp. Vilket betyder att jag måste vara uppe med solen också. Morgonstund har guld i mun sägs det, jag vet inte det jag. Som tur är kroknar Ben igen efter ca 1½ timme och idag passade jag på att snooza med honom då, ljuvliga två timmar!

Har mött Selina på Java i vanlig ordning och käkat lunch. Vi hade planer på att åka och träffa en annan mamma på eftermiddagen men de kom av sig och tur var nog det för är man i Nairobitrafiken på en fredagseftermiddag betyder det att man kan sitta fast i timmar.

Istället höll jag och Benjamin till vid poolen hela eftermiddagen, han var som vanligt jätteglad i vattnet och hemskt fascinerad av de franska stora barnen som lekte där.

Mammas sarong fungerar inte bara som solskydd, den är god att pula in i munnen också.

Får jag skryta lite? Kolla in blommorna som min älskling kom med när han kom hem från jobbet. Plus ett jättefint valentines kort och en ask choklad! Gareth hade till och med sett till att få chokladen inslagen, så han inte skulle nalla av den på vägen.

Det är vad jag kallar kärlek!

Farsan, glöm inte bort att det är alla hjärtans dag imorgon!! Mamma gillar tulpaner...

Och grattis Cecilia på din födelsedag, jag önskar att jag kunnat fira den med dig tassen!

Mzungu Matatu

2009-02-12T07:52:00.000-08:00

Som vanligt blir det lite matprat i bloggen. Vi åt lunch på Fairview igen idag, det är verkligen ett underbart ställe. Man kan inte fatta att man är mitt i Nairobi när man befinner sig i de välskötta trädgårdarna. Hotellet har flera restauranger att välja på så idag testade vi den vid poolen. Slog till på stort och åt en förrätt, tonfisk sashimi och rolls följt av mango chicken. Alldeles för mycket mat men gott, gott, gott! Benjamin slaggade i vagnen lunchen igenom, han hade redan käkat innan och var nöjd över att få ligga skuggan och snusa. Vi avslutade med lite kenyanskt kaffe och sedan en promenad och kollade in växtligheten. Jag är en sån blomsternörd, hade kunnat gå runt där i timmar och tittat på alla växter. Nedan har jag försökt få med både Gareth och ett träd fullt med vad jag tycker se ut som papaya. Gareth ser väldigt förvånad ut. "Papaya?"

När man åker till Fairview passerar man den Israeliska ambassaden. En så kallad "friendly checkpoint" där man får snirkla bilen mellan stora betongsuggor och spikmattor. Soldater med maskingevär stirrar in i bilen och öppnar bakluckan för att leta efter saker och ting som Israeliska ambassaden inte tycker om. Vår barnvagn anses inte så farlig så vi har fått passera utan anmärkning. Soldaterna ser inte allt för smarta ut, hade jag fått bestämma hade jag inte utrustat de killarna med maskingevär.

Här smyger blomsternörden omkring och ooooohhhar och aaaahhhar åt alla växter. Jag skulle vilja vara trädgårdsmästare här, allt verkar växa och frodas i det här underbara klimatet.

Gareth drömmer också om andra jobb, han har sagt att han skulle vilja köra en Matatu. Matatus är minibussar som är del av kollektivtrafiken här, de är fullkomligt livsfarliga, verkar inte lyda några som helst trafikregler och är alltid sprickfulla med folk. Patrick och Anthony, våra chaufförer, tycker att det är det roligaste de någonsin hört "du skulle hamna på kvällsnyheterna direkt, en mzungu som kör matatu. Och du skulle få massor med business, MzunguMatatu!". Mzungu betyder viting på swahili.

Nedan gosar Ben med Mary, the Tea Lady, på Gareth´s kontor. Han blev mycket förtjust i henne och försökte bita henne i näsan. Själv gillade jag hennes stil, skulle gärna ha hennes blå kjol. Tveksamt om jag skulle bära upp den som hon dock, hon hade hållning som en drottning.

På eftermiddagen var Ben och jag rätt varma så vi hoppade i poolen. Den lille bebisen är en riktig badpojke, han älskar att sprattla i vattnet. Helst vill han att jag ska hoppa runt med honom, annars hoppar han själv i min famn och slår med händerna i vattnet så det stänker ned honom fullkomligt.

Vi börjar ana en liten rutin på kvällen nu, Gareth kommer hem från jobbet vid 17.30. Benjamin får gröt och blir sen så trött att han inte orkar vara trevlig längre. Jag ammar honom och sjunger trollmors vaggvisa ungefär 20 gånger (den är tydligen jättebra, ho ajajajaj puff!)

När lille prinsen väl har slocknat smiter jag eller Gareth ned till gymmet. Idag var det jag som fick svettas loss på löpbandet igen.

Först värmde jag upp med mitt favoritträningsredskap, en naken liten kille som drägglar. Kolla in de vältränade låren. Märket på axeln är från TBC-vaccinationen han fick hemma i Sverige. Det läker fint.

Nu ser jag fram emot en natt utan mosquitos, vi har fått ett myggnät över vår säng idag. De första dagarna vi bodde här var det ingen mygg alls och vi sov med öppna fönster, sen började de komma fler och fler varje natt. Då såg vi till att de satte upp ett nät över Benjamins säng men av någon anledning trodde vi inte att vi behövde nät för oss. Nån mygga måste ha tipsat om den saftiga engelsmannen för Gareth ser nu ut som ett vårtsvin på ryggen. Svenskan har inte varit lika populär i myggkretsarna.

Jag är lite extra nöjd över myggnätet, inte bara för att man slipper myggen. Det ser fint ut också, exotiskt.

2009-02-11T08:29:00.000-08:00

Det här lilla gänget träffades idag och hade roligt tillsammans, de kollade in varandras leksaker, drägglade i kapp och var allmänt söta. Vi mammor hade också trevligt, drack kaffe och åt kakor och snackade en massa bebissnack. Åter igen var det Selina som drog med mig ut och idag fick jag alltså träffa mammorna som hon mött på sin föraldrautbildning.

Det var inte helt lätt att fånga odågorna på bild men det gick till slut.

Från vänster: Benjamin, Aidan, Benjamin och sist, minst och yngst Anton.

Här börjar uppställningen kollapsa något...

...och havererar helt.

Benjamin kunde inte låta bli Antons öra och stackar Aidan höll på att bli helt mosad av de två bastanta Benjaminarna.

Monsterspisen har idag gjort skäl för sitt namn. Jag höll precis på att avsluta en som jag tyckte ganska lyckad kycklingrätt med massor av chili, broccoli, vårlök, vitlök, tomatpuré, jordnötssmör osv. En ordentligt färgstark röra.

Pang! Så exploderade själva glasgrytan som jag lagade alltsammans i, den gick sönder i miljarder små bitar som spreds ut över hela golvet, spisen, diskbänken...kycklingröran rann ned i spisen som började ryka, brandvarnaren började tjuta och det stora brandlarmet i byggnaden började ringa. Mitt i allt detta stod jag och försökte fatta vad som just hänt. Som tur är var Gareth lite mer handlingskraftig, han slet ned brandvarnaren innan den han väcka Benjamin och ringde ned till receptionen för att få lite assistans. Två snubbar kom upp och såg ut som stora frågetecken, jag insåg att jag hade glas och röra på både tröja och brallor. Nu har det precis varit en stackare här och sopat men jag har inte vågat mig ut i köket ännu...jag måste nog ut och kolla läget.

Det värsta är nu borta men jag ser fortfarande glasbitar lite här och där. Kvar är en kastrull med kokt ris som nu känner sig lite ensam utan sin kyckling. Gareth har gett sig ut för att köpa hem nån färdig mat.

En skön och lugn kväll hemma hos the Dougbergs. Nån som vill komma på middag?

Mera shopping

2009-02-10T05:09:00.000-08:00

Det blåser som tusan här, vi bor bara på fjärde våningen men ändå skakar fönstren så man tror att de ska lossna. Vi vaknade upp till ett grådassigt Nairobi med tunga moln över hela himlen. Dessa har blåsten skingrat något men det kom en rejäl regnskur precis på eftermiddagen.

Idag åt vi lunch med Gareth på Java, de gör supergoda frukostar fram till kl 11 så vi hann precis beställa från frukostmenyn. Passade bra för Benjamin också som sen hann hem till sin lunch, idag bestående av potatis och sötpotatismos med avokado.

Efter lunchen blev lille mr Dougan trött och fick en skön sovstund i skuggan vid poolen. Det enda stället som hade lite lä var bakom ombytningsskjulet.

Jag har handlat lite mat idag med, vår kyl är så liten och frysen bara som ett köldfack så det känns bättre att handla hem lite färskvaror varje dag istället för att lagra en massa saker som kanske blir ofräscha. Dessutom är det kul att ha ett litet projekt varje dag.

Ovan syns lite av dagens fångst, den konstiga frukten kallas Custard apple och är kanske inte så vacker att se på men har en väldigt söt och god mild smak. Den är full av mörka mandelstora kärnor inkapslade i ett geggigt vitt fruktkött så det är lite meckigt att äta den. Jag passerade innehållet genom en sil och gav till Benjamin och han tyckte det var helt ok. Gareth och jag delade på ett efter middagen och det var faktiskt underbart gott. Gareth tyckte det var bättre än choklad vilket inte betyder så lite...

Idag har jag också varit och handlat hos slaktaren, oxfilén kostar 75 kr kilot här så det fick det bli till vår varma nudelsallad. Det fanns mycket fint kött att välja på, allt fint styckat och det är lätt att beställa exakt det man vill ha. Det här är nåt jag verkligen saknar i Sverige, möjligheten att gå och köpa kött hos slaktaren, grönsaker hos grönsakshandlaren, bröd hos bagaren osv. Visst kan man gå till Östermalmshallen och shoppa men då blir det knappast nån oxfilé för 75 kr kilot. Plus, här slipper man trängas med blåhåriga östermalmstanter!

Så här glada blev vi när Selina och Anton kom och hälsade på oss idag (jag vet, jag ser helt galen ut). Vi hade tänkt ta ett dopp i poolen men blåsten fick oss att stanna inne med småknattarna. Imorgon ska vi träffa en annan mamma som Selina känner här i krokarna, hon har en 5 månaders bebis. Det ska bli kul, varje dag är som ett litet äventyr här för oss.

Shopping i Nairobi

2009-02-09T10:45:00.000-08:00

Att handla mat i Nairobi är en intressant upplevelse, både bra och dålig på samma gång. Allt som man kan tänkas vilja ha som man känner igen hemifrån är svindyrt på grund av att det är importerat. Däremot är de lokala råvarorna fräscha och billiga så man kan liksom inte sura över det heller. Idag har jag varit i den lilla grönsakshandeln i Yayacentret och botaniserat. Två stora avokados, två mangos, ett broccolihuvud, sötpotatis, rödlök och tomater blev totalt 27 spänn. Då har jag inte heller behövt plocka ihop alla dessa saker själv, nej nej, det har en stadig och rätt bister kenyansk kvinna gjort. Hon frågade bara när de olika grönsakerna och frukterna skulle ätas och valde sedan ut de som var lämpligast. Nu har jag alltså hemma en mango som är perfekt imorgon och en annan som blir bra om två dagar. Samma sak gäller avokadon. Nu gäller det bara att jag tar rätt här hemma.

Det finns så många olika för mig exotiska grönsaker och frukter som jag måste våga mig på, okra, olika kålsorter, chili och jättemärkliga frukter som jag inte ens vet namnet på. Jag måste bara gaska upp mig lite så jag vågar fråga den bistra kvinnan vad saker och ting är och hur man gör med dem.

Vår städerska Lucy och jag diskuterade barnmat idag, hon har en niomånaders son hemma. Även hon pratar om att man ska koka pumpa åt bebisen, hon menar butternut squash tror jag. Sen pratade hon om nån slags mjukt äpple som var bra för bebisar, jag vet inte vad hon menademen jag ska leta rätt på det. Jag får absolut inte ge Benjamin de små söta minibananerna som finns, enligt henne ger de bebisar magont och så får man inte sova på hela natten. Sova hela natten? Jag har nåt vagt minne av att sova lite mer än tre timmar i sträck men jag vet inte om det kan stämma.

Ovan syns min lilla smakarsenal som jag införskaffat för att kunna göra lite basic käk här på monsterspisen. Från vänster syns soja, indisk chili och ingefärssås, havssalt, solrosolja samt pepparblandning med inbyggd kvarn. I den bruna påsen bakom dessa gömmer sig ett himmelskt surdegsbröd från det belgiska bageriet. I grytan puttrar en blanding av tomater, röda linser, konstig men god kenyansk korv, broccoli, sugarsnaps och chili.

Nu har jag sprungit 5 km i gymmet och inbillar mig att det kompenserar för den gigantiska chokladbullen som jag vräkte i mig när jag fikade med Selina i eftermiddags.

Söndagsgänget

2009-02-08T23:14:00.000-08:00

Efter en skön sovmorgon begav sig The Dougbergs ned till de nya vännerna Selina och Alex för att hälsa på och dricka kaffe.
De bor i ett jättemysigt litet hus ca fem minuters promenad från oss så jag kånkade Benjamin i Patapumen. På vägen passerade vi the Masaii market som på söndagar befinner sig på parkeringen utanför shoppingcentret här. Massor med hansnidade trägrejor, tyger, smycken, stensaker och pärlor. Om inte försäljarna varit så jobbiga hade jag gärna gått runt och kollat för det var många fina saker, problemet vara bara att de var på en hela tiden. "Sister Sister come here look look, I give you special price!" Hela tiden var det någon som tog tag i en och drog en mot sin filt med grejor. Till sist fick jag nog, köpte i slutändan ingenting.

Då hade vi det desto trevligare hos Selina. På bilden ser ni Selina i mönstrad klänning, hennes man Alex brevid Ben i soffan och med ryggen mot kameran sitter Sophie. 4 månaders Anton låg inne och sov när bilden togs.
Efter några timmar hemma hos dem var vi alla jättevarma och begav oss tillbaks till vårt hus och badade i poolen. Benjamin älskade att ligga i vattnet och gjorde riktiga simsparkar med sina små knubbiga ben.

För att runda av kvällen beställde vi indisk take away och kollade på en film uppe i vår lägenhet, småkillarna var små änglar och sov hela tiden.
En perfekt söndag!

Lunch hos Roger

2009-02-07T09:03:00.000-08:00

Idag har vi varit hos Gareths kollega Roger och käkat en sen lunch. Roger är från Belgien och hade lagat jättegod mat åt oss, mycket konstnärligt upplagd. Fläskstek med rödkål, potatismos, ugnsrostade grönsaker med vitlök, goda ostar och vin samt en himmelsk rabarberpaj från det belgiska bageriet.
Benjamin var glad över att få flirta med Gareths andra kollega Pascale från Libanon, hon var rätt kär i honom också.
Roger bor inte så långt ifrån oss så vi promenerade dit med vagnen. I vanlig ordning föll framhjulet av och jag börjar nu ruttna rätt ordentligt på den svindyra vagnen.
Väl framme kunde jag konstaera att solen här är vansinnigt stark. De som känner mig vet att jag är en soldyrkare av rang som brukar ligga och steka mig så fort solen tittar fram. Här har jag idag suttit max en halvtimme vid poolen när Ben sov och sedan promenerat lite och är nu kräftröd på bröstet. Jättesnyggt. Får ta det lugnt i fortsättningen...

Rogers trädgård är helt underbar, den är rejält stor och har massor av fina växter. Mangoträd som syns på bilden ovan (snart är de mogna), bananplantor, änglatrumpeter och massor av annat som jag bara sett som små klena krukväxter i Svedala.
Nedan en närbild på hans rosmarin som var högre än jag och full i blom (precis som jag..) Jag visste inte ens att rosmarin kunde blomma men det gör den, jättefina små blå blommor.

Bananer in the making!
Förutom alla växter är trädgården också ett litet fågelparadis, jag vet inte vad alla heter men nu har jag i allafall sett Ibis. De var stora och mörka med snygga mönster kring halsen och en lång näbb. Bäst av allt är deras läte, de hånskrattar högt.

Kenyaner och bananer

2009-02-06T10:29:00.000-08:00

Idag har vi besökt pappa på jobbet. Det var roligt, Benjamin gillade att leka med säkerhetsvakten som viftade runt med sin vapendetektor (?).
På väg till kontoret passerar man en lång rad av små gatustånd som säljer färsk frukt och annat smått och gott, ser supertrevligt ut, folk sitter där och pausar lite medans de mumsar i sig snyggt skurna mangos och ananas.

Kenyanerna lyckas som vanligt se snygga och välstrukna ut trots at det är 27 grader och rätt svettigt i solen. Som tur är är vindarna ganska friska så temperaturen blir behaglig, bara man står ut med dammet och avgaserna.

Benjamin verkar iallafall tycka att det är rätt gött att slippa vinteroverallen och viftar ordentligt med sina små knubbiga fötter i frihet.
Här sitter vi i trädgården till hotell Fairview (http://www.fairviewkenya.com/)och äter lunch.

Det var härlig att sitta i trädgården med porlande vattenfall och fantastiska växter. Samtidigt helt sjukt att strax bakom elstängsel och häckar bara 20 meter därifrån på en ödetomt se små barn i trasiga kläder jaga höns. Nairobi är en stad full av motsatser.

Efter lunchen körde Patrick mig och Ben till min nyfunna tyska väninna, Selina. Hon var precis på väg ut så vi tog en liten promenad och hälsade på två av hennes vänner som satt och blev ompysslade på en skönhetssalong som visade sig ligga runt hörnet från där jag bor. Dit tänker jag också gå och fixa mina sorgliga fötter! Selina var sen tvungen att sticka och hämta en av sina katter hos veterinären (den har nåt slags hudproblem) så jag promenerade tillbaks till Yaya med Benjamin. Framhjulet på vagnen hoppade av tre gånger under den korta promenaden, behöver jag upprepa att vägarna är sådär? Som tur är är folk hjälpsamma överallt så det fixade sig ändå.

På tal om hjälpsamma, när jag slank in i grönsaksaffären för att köpa en banan till Ben var där en kille som tog mycket god tid på sig för att hitta den absolut bästa bananen åt honom. Tydligen viktigt att den har rätt mognadsgrad så bebisen inte får magbesvär. Tänk vad man lär sig varje dag. Benjamin smackade glatt i sig den och verkade mycket nöjd så jag tror att grönsakskillen kan sina bananer.

Nu är vi glada över att det är fredag, har precis ätit en smarrig middag lagad på monsterspisen, följd av en underbar fuktsallad gjord på mango, papaya och melon. Yum Yum!

Trevlig helg allihopa!

Nairobi dag tre

2009-02-05T08:48:00.000-08:00

Här är utsikten från panoramafönstret i vårt vardagsrum. Notera blommande hibiskus planterad i svart sopsäck utanför fönstret. Poolen och tennisbanan tillhör Yaya towers där vi bor, området till vänster är en fransk skola.

Idag har jag lagat mat åt den här lille gourmanden, han fick potatis och morot med kalkon. Det mesta gick ned, resten hamnade i öronen, ögonen, på haklappen och på golvet.

Här är spisen! Jag är lite rädd för den och ugnen vågar jag inte använda alls...Plattorna ser ut som såna där myggdödare tycker jag. Funkar helt ok, blir ruskigt varm på nolltid och ser ju rätt cool ut.

Mina badpojkar vågade sig ned i poolen, Benjamin kände sig extra snygg i sin sharkskin outfit som han fått av faster Janice. Trots att poolen är rätt kall verkade båda två tycka att det var både skönt och roligt att svalka av sig. Själv är jag cool ändå och stannade kvar på land (har nån slags aversion mot klor).

Gareth var lagom nöjd när han kom upp och insåg att han hade hoppat i med mobilen i fickan. Stackarn, trots massiva livräddande insatser verkar den vara bortom hjälp.

Vad mer har hänt idag?

Jag kastade mig över en kvinna med en bebis som råkade fika på samma ställe som jag och Gareth i eftermiddags (ja, jag är rätt desperat efter nya kompisar här). Som tur är verkade hon inte bli vettskrämd av min framfusighet utan bjöd istället in mig hem till henne imorgon. Hon är tyska och har bott här i tre år och jobbat med HIV prevention. Lär få höra mer om det imorgon. Just nu är jag bara överlycklig över att ha träffat en annan mamma med liten bebis.

På väg hem från fiket tog Gareth med mig och Benjamin på en liten promenad...uj uj, jag är inte streetsmart här inte. Kändes som att vi var en liten attraktion där vi försökte köra vagnen på den dammiga "gatan" mellan alla hål och skräp. Inte varje dag de ser en Teutonia Spirit trehjulings barnvagn verkar det som. Jag förstår dem, den här staden är inte gjord för barnvagnar, Afrikaner själva bär sina barn.

Nu har jag sprungit på löpbandet i gymmet en halvtimme, kändes som att jag skulle dö men det skyller jag på altituden. Man undrar lite vad Kenyanerna tänker om en när man springer där på bandet, de som går både en och två timmar fram och tillbaka till jobbet varje dag.

Den flygande bebisen

2009-02-04T11:54:00.000-08:00

Benjamins egen förstaklass! Här snoozade han nästan hela vägen ned till Kenya!!

Vid take off och landning fick han sitta hos mamma med sitt eget lilla säkerhetsbälte.

Det var jobbigt att vänta på visum. Tack Tove för Patapum-selen. Utan den hade jag och min rygg brutit ihop.

Benjamin och vår chaufför Patrick. Så skönt att ha någon som kan stan och vet var och hur och när man kan åka till olika ställen. Dessutom är han trevlig, pratsam och hjälpsam. Mitt största problem är att hitta bra mat för B, det finns knappt nån burkmat och välling och sempers banangröt är bara att glömma. Patrick tyckte jag skulle koka lite pumpa åt honom...pumpa?

Idag har vi varit på Nakumatt och handlat, Nakumatt är som en gigantisk supermarket där man hittar det mesta som man är van vid hemifrån och massor med roligt som man inte är van vid. Jag lyckades laga ihop en middag i vårt spartanska kök, kyckling med soya, paprika och färsk ananas. Jag är lite kluven till hur tusan man ska bete sig med kranvattnet här, kan man koka ris i det eller inte? Jag gjorde det inte nu men kan man?? Anyone?

På väg!

2009-02-04T11:35:00.000-08:00

En ledsen morfar och en liten Benjamin som inte har en aning om var han är på väg.

Benjamin övar lite hästhoppning med morfar innan vi ska åka...
Karin, Dave och Mina kom och hjälpte oss med transport till flygplatsen. Jag kände mig precis så stressad som jag ser ut. Min far försöker se ut som en taliban med mindre lyckat resultat.
Hundratusen tankar i huvudet hela tiden: Har jag packat allt, vad har vi glömt, vad väntar oss?

Jag och Benjamin travel in style, här i loungen på Arlanda.
Jätteskönt att vänta in flighten där, eget skötrum och lugnt och avslappnat.
All packning incheckad, då snackar vi ALLT!
En barnvagn, en mountainbike, fyra resväskor...sen hade vi lite carry on också..två datorer, en skötväska och en kabinväska. Huh!
Plus tiokilos guldklimpen!

Bloggvånda

2009-01-26T15:03:00.000-08:00

Har precis sträckläst en blogg skriven av en svenska i Dar Es Salaam.

http://satereie.blogspot.com/

Väldigt roligt att läsa den men fyyy vilken prestationsångest jag fick på kuppen, hon skriver så bra att jag fick lust att släcka lyset och gå och lägga mig (var tvungen att påminna mig om att jag är operationssjuksköterska, inte journalist)

Nåväl, jag har ju lovat att jag ska skriva om min upplevelse så jag ska fortsätta med det..lite motvilligt. Det kommer att bli en daglig Dougberg av det här så snart vi är på plats. Just nu finns det liksom inte så mycket att blogga om, vem vill läsa om snöslasket i Södertälje?

Fick en liten känsla av att jag faktiskt kommer att åka snart, en gula febernvaccination med ett intyg och en intressant diskussion på Wasa Vacination gav mig fjärilar i magen!

Dräggelmopp

2009-01-18T13:53:00.000-08:00

Idag har jag inte förberett någonting alls inför flytten...men jag har tänkt på den säkert hundra gånger.

G och jag pratar på skype titt som tätt, han hade gymmat idag och varit på restaurang och café.
Åh vad jobbigt! muttrar härjade hemmamamman lite missklädsamt missunsamt.

Jag har minsann tränat jag med, burit lille (10 kg+) B i selen.
Funkade både att dammsuga och moppa golv men det blir rätt tungt...B hängde ut över kanten och tittade fascinerat på dammsugaren och moppen med vidöppen mun. Mina rena golv pryddes genast av en aldrig sinande ström av bebisdräggel.

Undrar om bebisdrägglet kommer kännas lite mer exotiskt i Nairobi?
Troligen inte men jag kommer i alla fall slippa att moppa golven.

Sorry Gerrarth!

2009-01-17T12:09:00.000-08:00

Jag började skriva den här bloggen på engelska men det blev liksom fel. G får helt enkelt lära sig svenska lite bättre om han vill förstå vad jag plitar ned här. Sorry Gerrrarth!

G har varit i Nairobi i en vecka nu och han försäkrar mig om att jag kommer att gilla det, idag var han ute och cyklade mountainbike i 5 timmar i bland teodlingar. Såg onekligen spännande ut!

Tove var här idag och lånade ut en bärsele som lille B faktiskt verkade gilla, jag kunde både skala potatis och vika tvätt med honom hängandes på magen utan alltför många protester. Det bådar ju gott för kommande flygtur!
Jag ska vänja honom vid att sitta i den lite varje dag nu så om två veckor kommer han tycka det är hur lugnt som helst att hänga i den på Schiphol.
Två veckor ja...om två veckor då jäklar åker vi!!